Det är fredag 10 december. En bomb avlöses i en bil i centrala Stockholm och tio minuter senare misslyckas en man med att spränga sig i luften på Drottningatan. Kaoset bryter ut och människor springer därifrån. Bara någon dag därefter talar statsminister Fredrik Reinfeldt om att vi ska hålla oss till fakta och inte dra egna slutsatser. Medierna börjar spekulera kring anknytningar till terroristorganisationer (Al Qaida) och Osama bin Laden, man talar om muslimer och islamister och extremister och FBI kopplas in. Socialdemokraterna backar i frågan om FRA och vill börja kartlägga terrorister. Kriget mot terrorismen börjar bli allt tydligare i Sverige.

I varje gatuhörn av Stockholm och i varje statusuppdatering på Facebook kan man höra eller läsa om dådet. Attacken. Folk är inte bara chockade utan även förvånade. Det förvånar mig att folk är förvånade. För inte kunde vi tro att Sverige skulle vara fritt från angrepp i alla tider. Nej. Under det senaste århundradet har det bara i Europa mördats miljontals människor i två stora massmord, vi har sett terrorismen födas och öka, vi har varit med om flera stora krig, presidenter, statsministrar och prinsessor har mördats, demokratier har blivit diktaturer, människor har dödat i Guds namn, massaker på skolor har ökat, monarkier har sänts i exil. För ännu längre sen var Sverige ett land som hade blodbad, som straffade människor genom döden på bål på öppna gator och även vi svenskar blev fråntagna vår yttrandefrihet en gång.

Sverige har aldrig varit  och kommer aldrig att bli ett paradis på jorden som genom neutralitet, passivitet, kan hålla sig borta från attacker. Det finns alltid något som kan hända inom Sverige, från Sverige, och det finns alltid de människor, både i och utanför Sverige - svenskar som invandrare, kristna som muslimer, kvinnor som män - som kommer se Sverige som ett mål. I alla tider.

Kanske är det dags att ta till andra taktiker för att stoppa den här utvecklingen. Kanske är inte ens en kartläggning av terrorister svaret för de har redan ett mål, en plan, en dröm, en attack. Det handlar om att stoppa människor innan de ens får idén, viljan, känslan. Det handlar om att möta människor i deras frustration och lyssna.

I det stora hela handlar det inte om religion, öst eller väst, svart eller vitt. Världen är fel; vi lyssnar varken på oss själva eller varann. Vi måste börja lyssna.