oncontextmenu="return false"

Fotorunda

Jag har nyss varit iväg på en liten tur med kameran. Inte lång, bara en kortis runt området.
På vägen hem insåg jag att Just ja! Det är torsdag! Städdag på jobbet!
Så nu måste jag sätta igång lite med att ta reda på några saker till inför morgondagens tenta, och sedan är det bara att åka. Så bilder kommer kanske ikväll. Dock planerar jag L word och popcorn eller något annat gott. Jag ska vara helt avslappnad imorgon. Därav att jag inte stressar och så där - det får gå som det går.


Vad gör ni ikväll?

Chilli


SEG


Som vatten

Jag pluggar på inför min tenta på Fredag.
Gör en sammanfattning över mediahistoria, viktiga aktörer och sådant.
Därav att jag inte uppdaterar typ.
Igår såg jag klart första säsongen av L Word. Gud vad spännande serie! Nu måste jag se nästa säsong...
Efter tentan på fredag ska jag jobba lite.
Och jag har eventuellt en lägenhet på g.
Förstår ni hur gött det är?

Rebecka!

Idag har inte varit en bra pluggdag för mig. Av någon anledning är jag alldeles för rastlös för att faktiskt kunna plugga. Istället har jag ätit pizza och gjort så onödiga saker så att jag inte ens minns dem. Bra dag. Nej. Jag ska gräva ner mig i sängen och se L word och äta den sista biten pizza istället.
Och efter att jag har sovit ska jag upp och jogga imorgon - rastlösheten måste försvinna någonstans!


Min söta vän Rebecka ville att jag skulle skicka bilderna jag tog i augusti på henne, så jag redigerade några till.


Vill du bli fotad av mig?
Mejla mig på contact @ malinnilsson.eu för info



THE Tröjan

Den här tröjan fick jag av Tobbe igår. Puss på honom!

Studentliv.

Som de flesta vet studerar jag journalistikvetenskap vid journalisthögskolan här i Stockholm. Det gör jag direkt efter gymnasiet och på så vis är det väldigt skönt att inte ha varit utan studier i flera år innan man pluggar på universitet för då är jag ju ändå van vid att plugga. Jag har dessutom fördelen att jag under trean skrev en hel del rapporter och redan är inne i det tänket. Det finns en skillnad mellan gymnasiet och universitet för mig. Under gymnasiet hade jag i princip nästan inga böcker alls utan levde på föreläsningar och powerpoints, och nu förväntas jag läsa ett flertal böcker till varje kurs. Det är ganska kämpigt för mig, för jag tycker inte om att läsa något jag känner mig tvingad till. Å andra sidan var det mitt val och ingen annans att plugga vidare.

Ibland tycker jag att böckerna man läser är oerhört meningslösa. Igår läste jag i min pågående bok om företaget Boxers kanalutbud, och jag förstår inte alltid grejen med varför jag ska läsa just det. Majoriteten av sakerna jag läser har jag nytta av, men ibland förstår jag inte hur författarna tänker.


Och på fredag har jag min första tenta. Jag har bara haft en enda tenta i hela mitt skol-liv förut men jag tycker knappt att det räknas. Jag har ingen aning om hur mycket siffror och statistik jag bör hålla koll på, hur länge jag kommer behöva sitta där och hur hårt pressad jag ska känna mig. Jag har ett antal böcker att hinna läsa tills dess och nyligen somnade jag i en bok som jag har lyckats somna i flera gånger förut. Är det någon som har en bra strategi gällande läsningen? Eller hur jag ska förbereda mig inför tentan överlag?



För övrigt är universitet ganska roligt. Det känns som på film när man sitter i de stora salarna och lyssnar på en professor som nämner mycket intressanta saker, och det känns akademiskt att anteckna på macbooken. Det bästa av allt är att jag inte behöver vara i skolan mer än två-tre timmar varje gång jag är där och där efter kan jag gå hem eller sticka till jobbet. Det tråkiga är att jag fortfarande inte har fått pengar från CSN. Som att det inte redan suger att vara fattig student - det är ännu värre att vara fattig och nyinflyttad i en sådan stor stad som Stockholm. För det första kan jag ju inte direkt hitta på något och jag får leva på min pojkvän, för det andra så vill jag hela tiden shoppa shoppa shoppa. Men i den här staden måste man vara först. Annars tar någon annan plaggen ifrån dig.

studies

Idag var jag uppe redan vid sju. Då ringde mobilerna här hemma och då skulle Tobbe upp, för att tjugo över åtta åka härifrån. Vi är vana vid avsked men man önskar alltid lika mycket att man bara kunde stanna i sängen hela dagen. Men just den här morgonen insåg jag hur mycket jag vill och hur skönt det hade varit om vi bodde i samma stad, under samma tak. Och vad vi vet eller åtminstone tror tar det några år dit. Inte för att vi inte vill, utan snarare för att jag har tänkt stanna i Stockholm för att utbilda mig färdigt - och för att Tobbe vill göra sitt och det vill han inte göra i Stockholm. Vi båda två vill följa våra hjärtan, uppnå våra drömmar, leva ända fram till våra mål, och så länge vi gör det sida vid sida är det ingen fara. Men det hade varit så skönt att träffas varje dag, eller åtminstone varje vecka och den garantin har vi inte just nu.

Förresten var jag och Tobbe och shoppade igår - en av hans presenter till mig var att jag skulle få shoppa för minst 400 kr (och för ja, typ max 500 kr). Jag hittade en tröja på H&M för 350. Och den ska jag alldeles snart ta på mig och därefter ska jag sätta mig med mina böcker. Jag har mycket att läsa fram tills fredag.


Den här veckan agerar jag plugghäst.

i kinda lied i'm a live

Jag var lite usel igår. Jag sa att det skulle komma bilder från när jag och Tobbe var ute och åt men det slutade med att det blev en lögn - jag glömde kameran på hotellet. Men för att fatta mig kort var vi ute och åt i Gamla Stan och åt spett (mitt gjort på kyckling och Tobbes på fläskfilé), med pommes och tsatsiki. Mums! Därefter blev det bio, Inception som sagt. Den var väldigt bra och den var mer i Tobbes stil än vad jag hade trott. Bingo!

Och idag har vi inte gjort mer än varit på stan och hittat en tröja till mig, kommit hem och ätit tacos. Och därefter har jag bara pluggat men nu tar vi en liten paus. Så vi ska se film och knapra godis. Hostel 2 tror jag det blir. Tarantino!


Aja, det var bara en liten i'm-a-live-update. Vi hörs imorgon!


bjuder på en gammal bild

Today

Jag och Tobbe befinner oss just nu på ett hotellrum i Solna.
Han är så fin som betalar det här. Vi firar nämligen fortfarande min födelsedag kan man väl säga.


Vi ska nu åka in till stan och äta lite, sen blir det bio - Inception.
Någon som har sett den? Vad tyckte ni?


Aja, nu vet ni varför jag inte har hört av mig.
När vi kommer tillbaka blir det nog ett bad - det finns badkar här!


Tar med kameran, så bilder kommer sen.

Tack!

Okej, det blev i alla fall inte som jag drömde igår. Att ingen skulle komma ihåg. Snarare tvärtom.
Tack alla ni!

födelsedag

Det verkar som om jag fyller år idag.
Jag är inte ens glad, men det värmer hjärtat lite att det ändå är såpass många som säger grattis på Facebook. Visserligen är det facebook, man ser att jag fyller år o det tar en sekund att skicka iväg ett Grattis. Men igår drömde jag att det var igår jag fyllde år och att alla hade glömt bort det, och att ingen sa grattis ens på facebook. Jag mådde riktigt dåligt då.


Hittills har jag inte gjort mer än duschat, hämtat ännu en bok som står på min litteratur-lista och varit ute med hunden. Dessutom har jag bokat hotell åt mig och Tobbe! Och nu måste jag städa. Så hej då!

something something someone wanna know

Lustigt nog lyckas jag tycka att det är lättare att läsa Media theories and approaches: a global perspective än Massmedier: press, radio och tv i den digitala tidsåldern fastän den sistnämnda faktiskt är på svenska och den förstnämnda är på engelska. Media theories är oerhört mycket mer intressant och jag somnar inte lika lätt i språket som jag har gjort på Massmedier.. Vilket har gjort att jag har givit mig en egen pluggpaus. Dock insåg jag att den har varat rätt länge nu. Fy mig. Men så är det när Facebook inte funkar!

Förresten.. jag skulle kolla tågbiljetter åt Tobbe förut från Skövde till Stockholm. Av någon anledning är allt fullbokat! Likadant är det med hotellen förresten. Och löjligt nog tog det hundra år innan jag förstod varför. Jag frågade mig själv om det är något speciellt i Stockholm och sökte runt på ticnet men det enda jag fann var att Blue man group börjar sina shower här imorgon. Och jag tror ju knappast att dem drar folk från hela Sverige så att tåg och hotell är uppbokade, när dem ändå ska spela här några månader till.. De magiska orden som till slut pingade i mitt huvud var: Blog awards. Hur kunde jag inte tänkt på det? Jag ville själv gå men jag bestämde mig för att inte boka det för att göra andra till nöjes (ganska dumt). Jag fyller nämligen år i morgon. Och Tobbe ska (om nu inte alla biljetter tar slut till imorgon) upp hit och ja, då vill inte jag vara tråkig och ägna mig åt min hobby och släpa med honom eller tvinga honom stanna hemma. Låter som om han är ett barn eller en hund, men det är ju så. Det är antingen eller o jag känner att jag kunde vara lite roligare, för han åker ändå upp för min skull.


För övrigt vill jag faktiskt inte fylla år. Jag känner någon jobbig, frustrerande ångest över det och det är inte för att jag vet att jag imorgon är en dag äldre än idag utan av många andra anledningar. Jag har typ inte firat min födelsedag ordentligt på kanske åtta år. Jag behöver starta ett nytt liv och träffa nya människor för att faktiskt tycka det är roligt någonsin igen.


För två år sedan, några dagar innan min födelsedag. 16, nästan 17, år. Blond och ögonbrynspiercing.

det där med studier

Jag får ångest över hur dålig jag är på att plugga. Jag hade kunnat börja när som helst och så gör jag inte det. Jag har en vecka kvar till tentan. Suger gör jag.

Jag har varit på möte idag ju, sedan gick jag och mötte upp mamma och kollade ut lite födelsedagspresenter till mig.. (jag fyller år imorgon). Men sen när vi satte oss på t-banan på väg hem höll jag på att somna så det första jag gjorde när jag kom hem var att gå och lägga mig. Och sen jag vaknade har jag suttit och kollat på hotell fastän jag borde plugga. Så nu borde jag kanske göra det ja...


Har ni några tips på hur man sätter igång på riktigt?



Jag svarar på era kommentarer senare ikväll.

Briar 899

Den tjugonde februari tvåtusennio fick jag se, uppleva, känna och fotografera något helt fantastiskt, något som sannerligen skulle gå och har gått till historien. Aldrig tidigare, fastän mina femton år inom sporten på nacken, hade jag inte fått upp ett öga för dressyr som då.


I slutändan hade alla väntat på att Briar skulle komma ut med Jan Brink på ryggen. Det var de sista ekipaget i klassen och Briar är en legend, en stjärna. När ekipaget väl kom ut berättades det att det här var Briars sista tävling på svensk mark. Och om han skulle få tillräckligt med poäng skulle han självklart gå vidare i världscupen.  Många pratar jämt om fotbollshistoria och sällan förstår jag någonting. Jag är glad över att jag kan ta upp just det här. För efter halva Jan Brinks kürprogram var de redan solklara vinnare. Av någon anledning hade programmet hittills varit så fantastiskt så att hela publiken klappade händerna, i takt. När vi ridsportsentusiaster annars kollar på ridsport, särskilt dressyr, är vi väldigt tysta. Det är något fint, och man ska inte störa. Ändå var där flera tusen människor som satt och applåderade, i takt, vilket gjorde att vackra Briar började röra sig i samma takt. Alldeles snart såg man ett leende på Jan Brinks läppar. Innanför Scandinaviums väggar förekom något så magiskt och så känslofullt att jag nästan började gråta. Och det trängde sig igenom tv-rutorna - min moster kände likadant. Domarna kunde inte göra annat än att självklart göra Jan Brink till vinnare. Briar 899 satsade allt på sin sista tävling i Sverige, och man såg hur han älskade det.


Prata ni om era historiska mål i fotbollen, men aldrig kommer ni ha upplevt den magin jag och tusentals andra har upplevt. Det är något av det häftigaste jag har varit med om.

Möte imorgon

Vad tyckte ni om min nya design? Jag tycker den är fin! Finns säkert dock en hel del annat jag kan göra.. tror jag.. men det får vi göra senare!

Jag känner mig lite dum. Jag tänkte att jag var helt ledig imorgon och på fredag. Men då hade jag glömt bort att jag skulle på möte imorgon kl 11... Fast det tycker jag inte är tråkigt utan snarare tvärtom. Jag vill till jobbet för det känns som om det var evigheter sen jag var där! Och det är faktiskt en rolig arbetsplats! Awesomeness!


För att förklara bilden nedan: jag är shoppingsugen!!!

Som sagt; ny design

Som ni ser har jag ändrat designen på bloggen lite! Jag har dock fått ett problem som jag inte riktigt tycker om.. Och det är att texten (som ni ser på bilden) har blivit som den har blivit. Den ska vara som förut; arial/verdana 10px och jag har inte ens varit där och pillat, ändå blev det så konstigt. Blir lite ledsen, men det fixar sig nog! Hoppas jag.. ibland krånglar blogg.se när man just är inne och pillar så ser man inte sina ändringar förrän en stund senare. Ganska irriterande men vi får hoppas att det är så. Om ni ser något annat än det som visas på min bild - säg till!



Kontakt

För önskad kontakt vänligen sänd ett mejl till:
contact @ malinnilsson.eu (utan mellanslag)

Utrustning

bildkälla


Jag fotograferar med
Canon 1d mark II N
Canon eos 400D (min första kamera, används numera sällan)
Canon 70-200/2.8 IS
Canon 17-35/2.8 USM
Canon 50/1.8 II

Om mig

Ibland känns det som om jag har gjort tusen saker, ibland känns det som om jag inte har åstadkommit något alls.
Fast det har jag.


Om vi ska börja på noll är jag ursprungligen från Halmstad, men numera bor jag i Stockholm. Där emellan har jag bott i Stor-Göteborgsområdet och det var där jag gick gymnasiet. Jag föddes med en passion för djur och framför allt hästar, jag har alltid kämpat för människans friheter att få vara sig själv och att få yttra och tänka sig precis som man vill, men framför allt har jag alltid haft ett stort intresse för att skriva och berätta, där av att läsa media på gymnasiet var väldigt naturligt för mig. Fast när jag sökte ville jag bli regissör, och jag fick höra att kvinnliga regissörer har en framtid i Paris.


Men jag köpte en kamera. En stillbildskamera. En systemkamera. Det var 2008 och alldeles snart fick jag användning av kameran inom bloggen Musicstream. Det började med recensioner, intervjuer och blogglekar och slutade med fotopass till Håkan Hellström och Kulturkalaset. Efter det var jag fast. Jag har en särskild kärlek till musik, musikhistoria och därav gamla fotografier från 50- så väl som 70-talet, när musiken jag idag lyssnar på faktiskt kom till verk. Att med min kärlek fotografera konserter kunde bara ge ett resultat - en stor adrenalinkick. Jag älskar det.


Efter Musicstream fixade jag in mig själv på Göteborgsposten som fotograf i fem veckor. Det är den absolut roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Några månader senare tillfogade jag mig själv två veckor till - som skrivande journalist. Och sen den tiden har jag gjort en hel del annat, och idag studerar jag på journalisthögskolan, är bildredaktör och fotograf för Festivalphoto samt frilansar för The Studio här i Stockholm.


Jag har en dröm, en långsiktig dröm, om att någon dag jobba i New York. Antingen för Rolling Stones Magazine eller New York Times.

nydesign

Hello frenemies! Tänkte bara upplysa alla om att jag håller på att ändra design på bloggen... vilket innebär att det kommer se lite konstigt ut här idag men det löser sig snart. Ciao

fina fötter?

ibland förstår jag mig inte på människor.

Skärpning!


Inte har någon undgått valresultatet. Svenska folket är ju närmast i chock, och kvällstidningarna beskriver det som om kaos har brutit ut. För det första är jag precis som 94% av svenska folket lika besviken, arg, rädd, uppriven - mest arg och förbannad - på de trångsynta, okunniga, icke pålästa 6% som röstade för främlingsfientlighet och ett hårdare Sverige. Men för det andra har jag insett att det här valet har gjort att svenska folket har vaknat och det är jag faktiskt glad över. Jag är glad över att se diskussionerna och debatterna flöda ännu mer och att dem inte slutade efter valet. Jag är glad över att så många ungdomar tar ställning och jag är glad över alla demonstrationer. För svenska folket har vaknat och jag har väntat på det.

Men medan vi andra vaknar så beter sig våra politiker som barnungar. Det är nu politikerna ska visa vilka dem är och vad dem är redo att göra för vårt land och för oss -medborgarna. För jag tycker att när man väljer att bli politiker väljer man det för att man vill förändra, förbättra, hjälpa och agera. Men jag känner inte att någon politiker tar det ansvaret. Reinfeldt har under valets gång sagt att om de skulle hamna i det här läget skulle han gärna ingå i ett samarbete med Miljöpartiet. Men Maria Wetterstrands attityd säger att det är omöjligt. Under hela valet har de pratat om att göra allt för att minska Sverigedemokraternas inflytande och de har vägrat att gå in i debatter med dem. De har vägrat låta dem höras och synas. Politikerna har alltid ansett att Jimmie Åkesson inte har något direkt att komma med, men de har vägrat att ta debatten. De har alltid sett SD:s politik som ett hot mot demokratin och nu vägrar gå över blockgränserna för att minska deras inflytande. Jag förstår det inte. Kan de inte bara sluta upp med sina barnlekar och sin omogenhet? De ville inte hamna i den här situationen men det var precis vad dem gjorde, och något måste göras. Hur kan blockpolitiken vara så viktig, på så dödligt allvar att man vägrar gå över gränserna för att - låt oss säga - rädda  Sverige? Det är nu dem kan påverka, det är nu dem kan ta ansvar, det är nu dem kan förändra, det är nu dem kan förändra. Men det gör dem inte och jag är trött på det. Läget behöver inte vara så kaotiskt. Vi har lagt våra röster och vi kan inte göra så mycket längre, men vi valde dem för att dem kan det. Politiker ta ansvar!



Eller har jag fel?
Vad tycker Du?

kan inte plugga.

Jag har läst en stund nu och har precis slutat för jag förstår ingenting längre. Av någon anledning är jag så ofokuserad och ämnet är just nu så tråkigt, så jag kan inte förstå något. Särskilt inte om jag inte kan relatera till amerikansk och brittisk media... eller jo, lite kan jag men ändå inte så mycket som om jag faktiskt hade bott där, eller varit där en period. You know what i mean.
Jag har under en period ätit pasta och currysås ganska ofta. Det är verkligen gott att äta om man bara vill ha något snabbt men ändå mättande! Mums! Till det gör jag alltid vitlöksbröd med, finns inget godare!
När jag flyttade hit klagade jag ganska mycket på mataffären som ligger nära oss. Jag står kvar vid dem klagomålen men något som är bra är att de säljer ekologisk pasta. Jag äter faktiskt ekologiskt så ofta jag kan - inte så att jag går på ekologiska restauranger (finns det?) osv men jag köper ekologiskt om det finns alternativ och plånboken tillåter. Garant har bra och billiga varor och deras chips är jättegoda! Bara ett litet tips, inte ett försök att vara textreklam i alla fall, utan bara vad jag tycker. 

fuchs

jag har varit ledig hela dagen men inte pluggat än. Jag har gjort massa annat, fast ändå ingenting. dumma dumma dumma mig. Men nu har jag åtminstone mejlat iväg två bilder till en tjej som eventuellt red den Markus Fuchs-clinic jag dokumenterade för Kungsbacka Ridklubb tidigare i år. Enligt mig är Markus Fuchs en av världens bästa ryttare, så lite stolt är jag över att ha gjort detta. I alla fall: nu blir det media theories!

to do

Hej allihopa! Idag funderar jag på att dra mig till Frescati (en del av Stockholms Universitet) och fixa mitt universitetskonto eftersom jag har tappat bort papprena. Men det absolut viktigaste jag ska göra idag är att plugga. Plugga plugga plugga och åter plugga. Varför? Jag har tenta 1 Oktober. En och en halv vecka kvar. Jag har jättemycket att läsa. Men som jag tidigare sagt... jag har nog ett jävla försprång som redan har läst mediahistoria. Mycket är upprepningar och vissa saker bara bygger på. Förresten, ibland förstår jag inte varför vi läser det vi läser. I förrgår läste jag om mobiler, om att italienare använder mobiltelefoner mer än amerikaner fast amerikaner använder mer internet än italienare. Jag vet inte riktigt hur intressant det är, åtminstone inte inför tentan. Känns verkligen som onödig information!


I media fortsätter man beskriva valresultaten som kaos och jag tycker Maria Wetterstrand kan verka smått löjlig som inte vill samarbeta med alliansen - för det är nu politikerna ska agera utifrån Sveriges bästa och skita i sina block-sandlåde-mentalitet.


Aja, jag har inte så mycket mer att säga. Jag tänker hoppa in i duschen, fixa mig lite snabbt och gå ut med hunden. Sen får jag nog sticka till Frescati som sagt..


för övrigt funderar jag på att bli blond.
Vad tycker ni?

in case i didn't tell

i miss my baby
see you friday my love

finally home

Jag borde börjat blogga tidigare idag. Men jag gick upp kl 6, efter en mindre glädjefylld natt eftersom jag och Tobbe delade på max 80 centimeter och det är inte skönt att ligga så (1: man blir inklämd i bäddsoffans ryggstöd som inte alls är bekvämt 2: Tobbe tar all plats 3: om man går med på att lägga sig ytterst så måste Tobbe hålla i en för att man inte ska ramla ner i golvet och då ligger jag och spänner hela kroppen o det är inte heller så skönt eller kul.. 4: man vaknar upp piss-sur flera gånger mitt i natten och den stackars pojkvännen får ta skiten), och har därefter suttit på ett tåg mot Stockholm från kl 07:29 (inte för att vara exakt eller så..), kom hem vid elva, åt, somnade och sedan insåg jag att jag har missat en mängd meddelanden från en av mina gruppkamrater och jag borde ha hjälpt till idag. Och så kastade jag mig på tunnelbanan för att ta mig till skolan för att vara med på handledning, missade att tiden började en kvart tidigare så likt förbannat var jag för sen. Det här är inte en turdag för mig!

När jag kom hem från min lilla tur in till stan somnade jag återigen. Därefter gick jag ut med hunden. Det känns som om jag har fått ett slag i huvudet och är hur trött som helst. Kanske inte så konstigt eftersom vi bilade så mycket i helgen.. o jag reste mer än Tobbe så...


I alla fall. Jag borde ha bloggat med tanke på valet -vars röster ännu inte är färdigräknade. Men det ser ju ut som om alliansen vinner och det tycker jag är bra. Punkt. Vad som är mindre bra är de 6 % som röstade på Sverigedemokraterna. Självklart ser jag att det fortfarande är 94% av svenska folket som inte är dumma i huvudet. Om sverigedemokrater fortfarande kommer säga att partiet inte är främlingsfientligt, så ska jag banne mig gå igenom deras partiprogram och ta upp alla deras punkter som vi andra svenska medborgare anser är kränkande och främlingsfientligt! Den sverigedemokrat som någonsin kommer kunna argumentera för sina åsikter på riktigt för mig, med hållbara argument, kommer få respekt av mig. Men fram tills dess kommer jag inte ge någon respekt.


Jag tänker nog snart gå och lägga mig.eller typ nu. hejdå

snart hemfärd

Dåligt bloggat har det varit ja. I fredags gjorde jag nästan inget annat än att reste och åkte, far, och igår gjorde jag inte så mycket annat än att plugga lite, äta godis och prata med Susanne (Tobbes mamma). När vi åkter ner till Halmstad i fredags stannade vi till i Partille och åt. Där finns världens bästa pizza! Mums! Därefter tog vi en tur till GFRK, för att hälsa på Baloo... men han var upptagen. Istället gick jag in till Zenith för att "se om han är lika aggressiv som han brukar vara". Det var han. Det kanske är mig han inte tycker om. Han har så länge jag vet alltid sparkat med både fram- och bakbenen och bitit samtidigt. Jag är livrädd runt honom, för man vet att chansen är stor att man har en eller flera skråmor efter ett besök hos honom. Så jag gick in hos honom. Det första han gör är att kolla på mig, lyfta på benen skyhögt och ladda för att sparka och samtidigt hugga efter mig. Kul! Så jag gick närmare huvudet, för jag vill inte bli sparkad, men ja då kan han bita mig. Jag undrar om jag hade kommit ifrån honom oskadd om han inte hade börjat dricka.
Igår gick strömmen hos Tobbes far, vilket gjorde att vi allihopa hade en pizzakväll. Pizza två dagar i rad är inte dåligt. Och just nu sitter jag i ett tomt hus hos Tobbes pappa. Tobbe jobbar, han slutar om cirka två timmar och jag har läst en hel del men borde läsa mer. Just nu tar jag bara en paus. Jag ska nog ta en macka.
På vägen hem ska vi inom Frillesås och jag ska rida med Emelie! Ska bli riktigt kul! Så jag funderar på att byta om till ridkläder snart.. Men nu ska jag nog ta den där mackan och kila tillbaka till husvagnen och plugga... om mobiltelefoner, radio och tv och allt vad det heter..

Ozzy

Snart måste jag gå och lägga mig. Jag ska upp vid sju. Eftersom det inte blir så mycket bloggande imorgon lägger jag upp lite bilder på Ozzy.


De här bilderna tog jag förra veckan - 7 september - när Ozzy självklart var i Sverige. Jag älskar rockstar-livet - jag har alltid dragit mig till det om det så är att jag lyssnar på musiken, gräver i historien, läser böcker eller ser filmer. När vi fotografer väntade på att få komma in fick jag en sådan där riktigt rockstar-känsla. Jag vet inte hur jag kan förklara det, men det var sent, mörkt och vi väntade på att få komma in. Det kom förbi amerikaner - Ozzys gäster- och helt plötsligt insåg man kanske vilka historier man kommer kunna berätta i framtiden. Jag kommer kunna berätta hur Ozzy Osbourne - en av världens absolut största rockstjärnor - sprutade en stor mängd skum över mig och andra fotografer.
När jag var yngre ville jag ett tag jobba med musik. Gärna ville jag kunna spela själv - men jag är kanske inte bäst på gitarr och bas (saknar taktkänsla) men jag ville gärna bli musikproducent. Ändå blev jag fotograf. Och det är så oerhört kul att kunna blanda sina intressen - musik och foto och få uppleva så mycket som man gör! I slutändan I am living the dream.


Ska Jimmie Åkesson förbjuda jazz?

Jag har kommit fram till att jag vill iq-testa Jimmie Åkesson. På riktigt. Visserligen har jag velat det länge, men nu. Nu måste vi ju verkligen göra det.


Jag hittade en artikel där Jimmie Åkesson har yttrat sig om att man borde förbjuda Jazzmusik.
"- Detta är en osvensk musiktradition som inte hör hemma i Sverige, jazzmusiken leder svenska ungdomar in i ett icke-svenskt leverne, Jazzen är dessutom en inkörsport till icke-skandinaviska relationer." ska han ha sagt.


Gud vad hemskt! tänker jag. Hur mycket musik har vi som egentligen är svensk? Varför förbjuder han inte hip hop som är tusen gånger värre än jazz?


Aja. Tydligen är det här bara ett skämt. Men tänk om det var sant...



Artikeln

jag har röstat

har du?

den tråkigaste debatten någonsin.

Gud vad tråkig debatten med de rödgröna är. De är ju inte intressanta någonstans. Efter att ha ödslat flera timmar på tjatiga Mona Sahlin och de icke utstrålade Ohly och... ja.. vad han nu heter.. ni vet HAN! så ja.. då vill jag inte se längre.. men så ödslade jag alla två timmar på dem. Nej nu tänker jag lägga mig i sängen och läsa som jag borde ha gjort istället... Mycket mer värt!


Ner med rödgröna.

nu kan jag Studera på riktigt!

Äntligen äntligen äntligen kom min kurslitteratur idag! I och för sig fattas det två böcker, men nu kan jag äntligen börja plugga och sluta känna mig som en dålig student.


Idag är det egentligen pub på JMK. Först ville jag gå, men sen hindrades jag av att inte ha några pengar. Men så kollade jag mitt konto och fann 70 kronor där. Yes! tänkte jag, Då får man en cider eller två!
Men ack så fel. Jag insåg att man bara kan betala med kontanter på  JMK... och att jag har 70 kronor hjälper mig då ingenstans faktiskt. För jag kan ju inte ens ta ut dem och bankerna har stängt. Det suger lite. För att gå på puben kan ju leda till en hel del gemenskap, men istället funderar jag på att krypa ner under täcket och börja läsa allt jag borde läsa. Särskilt av författare som Balnaves, Hemelryk och Shoesmith, eller Olsson. Den sistnämnda har skrivit om yttrande- och tryckfrihet. En stor mängd paragrafer misstänker jag att boken innehåller, men det är intressant utifrån det perspektiv att man kan kritisera det. I love to critisize!


Nu tror jag att jag ska gå och köpa lite popcorn. Som jag skrev för bara några rader sedan borde jag plugga, men jag vet inte om jag vill missa utfrågningen av de rödgröna...!



litteratur och trovärdighet

När jag nu sitter och läser Reklamens makt över medierna av Karl Erik Gustafsson blir jag väldigt fundersam. Jag har hunnit läsa två kapitel och finner det väldigt konstigt att jag ska läsa den här boken som en del av min kurslitteratur. Visserligen är Karl Erik Gustafsson uppenbarligen professor i massmedieekonomi, men de här två kapitlen innehåller mycket av hans åsikter, vad andra personer har sagt och skrivit - som lite av min andra kurslitteratur.

Under högstadiet och gymnasiet tjatade mina lärare om att vi absolut inte får använda Wikipedia. Däremot får vi använda oss av dagstidningar, för de är mer trovärdiga. Att dem i sin tur ibland faktiskt använder wikipedia är det ingen som har tänkt på. Det jag blir fundersam över är att - om jag inte får använda exempelvis Wikipedia, varför ska jag då läsa något som någon annan har sagt, återberättat av en annan person som mellanled? Varför ska alla få skriva böcker men varför ska bara viss litteratur, vissa källor räknas som pålitliga?


Jag tror nämligen inte att litteratur stämmer till 100 % bara för att det är en professor som har skrivit den. Jag tror inte på vetenskap till 100 % för i slutändan beror det på hur forskaren har tolkat den. Jag tror att statistik däremot har stor makt, men som kan användas på allt för fel sätt. Eller är det i så fall på rätt sätt? Ljuger statistik aldrig?
Varför tror jag inte på vetenskap? Jo, för det första handlar det alltid om hur den som forskar fram ett resultat tolkar ett resultat. Visst är saker och ting på ett visst sätt men vi alla tolkar saker och ting olika. Jag har många vänner, eller rättare sagt alla jag känner som har fått lyssna på det här av mig förstår det inte. Men jag tycker det är logiskt. Statistik och forskning kan vändas till ens fördel.


När Sverige hade ett rasbiologiskt institut (som infördes 1921 i Uppsala) forskade man ju på skillnaderna mellan människans olika raser. Idag är det ju nästan i princip strängt förbjudet att ens tala om dessa raser, och påstå att det finns skillnader. På den tiden var det inte så och då var man ju väldigt inriktad på att hitta skillnader. Man såg till och med skillnad på om någon kom från Halland eller Småland. Idag är det ju fult att tänka i dem banorna, det klassas som rasistiska tankar och skulle man göra samma forskning idag skulle man inte nå samma resultat. så länge man inte är Sverigedemokrat och förbryllat försöker göra en undersökning som stödjer deras politik. Förstår ni vad jag menar? Man använder forskning till sin fördel, knappast för att motbevisa sig själv.


Vissa böcker anses vara mer trovärdiga bara för att den har skrivits av en journalist, som kanske har upplevt sitt jobb och branschen på just sitt sätt, och vore en sådan bok skriven av en professor har han kanske inte ens samma erfarenheter som journalisten. Att göra bedömningar och skriva ut i böcker och säga "det här är rätt, det är så här det är" är därför svårt. Ska man ens få använda ordet ÄR utan att på följd nämna ordet Kanske? För hur kan man veta att något verkligen ÄR på ett visst sätt?


Så nu sitter jag och läser en bok, skriven av en professor i massmmedieekonomi och som nämner statistik, siffror och en mängder andra, citerar andra. De han citerar är ju i slutändan bara vanliga människor som har hamnat i en viss bransch och alla har sina tolkningar, upplevelser och erfarenheter från det. Det finns inga rätt eller fel. Det finns bara åsikter, intryck och tolkningar att utgå ifrån. Så på vilket sätt är det mer trovärdigt än Wikipedia i slutändan?


Obs: Det är även på det här viset jag anser att propaganda växer fram och finns.

a piece of my heart,

Jag tar en paus i mitt pluggande. För jag läste första kapitlet och det var helt onödigt och nu skriver jag ut det andra kapitlet - hoppas det är mer givande. Jag råkade logga in på min gamla blogg, jag visste inte att den fanns kvar. En jättegammal blogg, från ettan på gymnasiet.

"Jag har rosa hår, fast det skulle bli rött. Rubinrött. Men så blev det såklart inte eftersom allting bara blev fel. När jag tvättade ut geggamojan som var mörkt lila och lite halvrosa, duschade jag i ungefär tjugo minuter i illrött och illrosa vatten. Färgen hade inte gått ur helt när jag klev ur duschen. Så nu har jag rosa hår och mitt ex hemsöker mig. Han är ett spöke för mitt nutida liv, fastän att han lever. Innan har han blockat mig på msn ett antal gånger utan någon riktig anledning. Förmodligen är det för att han inte kan stå ut med livets gång - förändringarna. Men där emellan blockeringarna och något han gjorde nyligen, ringer han mig om natten. Onykter, men ibland nykter. Denna gång var han tydligen onykter, men jag tror inte att det där var fyllesnack för det har jag hört så många gånger i hans nyktra jag. Han frågade mig vad jag tyckte om honom, och jag klargjorde att jag inte tycker om honom som jag gjorde förr. Jag klargjorde varför och jag hoppas att han förstod. Men han var onykter och det är inte säkert att han förstod. Det är inte ens säkert att han minns den natten. Men jag klargjorde att man kan inte slå sina före detta flickvänner och tro att dem fortfarande ska lita på en, vara helt orädda för en och dessutom tycka om en. För när man en dag blir slagen av sin före detta pojkvän som man fortfarande älskar kan man inte ta in vad som nyss hände. Kärleken gör en blind och här har vi beviset. Om det hade varit någon annan, eller om jag inte fortfarande hade varit så oerhört jävla kär och naiv, skulle jag nog reagera helt tvärtom. Men jag låg kvar på sängen, undrade vad som nyss hade hänt och sen sprang jag efter den person jag just då älskade. Och jag bankade på badrumsdörren för att han skulle öppna. Och jag bröt ihop utanför i tårar för jag var så jävla rädd att han skulle gå för långt med hatet mot sig själv. Jag hann aldrig fråga mig själv om jag hade gjort något fel, eller varför han gjorde det. Jag hade närvarat hela händelsen och jag visste vad som hände. Men vad jag menar är att kärleken gör en så oerhört blind att man aldrig kan se på riktigt. Det är som att bära solglasögon för att skydda sig från solen. När kärleken slår till har du på dig någon slags dräkt för att skydda dig själv mot att se alla negativa delar. Kärleken tar bara fram det bästa hos folk. När man efteråt börjar komma över personen och inse vad som egentligen har hänt. Att allting faktiskt var på riktigt och man börjar inse hur allvarligt det egentligen är, kan man inte längre hålla fast vid personen. Någonstans känner man avsmak, samtidigt en längtan efter den person han en gång var. Men avsmaken gör att man inser att man inte kan längre älska personen för det är inte den person du föll för. Du kan inte längre ge stöd till en person som inte tar emot din hjälp, och som heller inte inser vilken skada han gör andra.


Därför kan man inte ta tillbaka en person som har insett, ett år och fyra månader senare, vad han egentligen förlorade. Man är rädd och man kan inte lita på personen."




Länk till den gamla gamla bloggen



 


osvenskt.

Grym film.
Ta ditt ansvar. Rösta.

jag är en enkel man i en konstig värld,

Det blåser. Det är grått. Jag är trött. Det är höst. Jag vill inte ha höst, jag vill vara pigg. Just nu ser det ut som om det ska falla från skyn när som helst och,
då kan man likväl lyssna på Winnerbäck och gräva ner sig
i sin ensamhet, tystnaden
eller någonting.


Jag försöker plugga. Jag har läst klart hela mitt kompendium - för min kurslitteratur har ännu inte kommit. Det gör mig sur. Jag behöver ju den. Den har inte gjorts mer än att skickas. Det är dumt. Dessutom finns det en bok jag behöver men inte hittar någonstans på nätet - det är jättestörande. All makt åt medierna eller ge folk vad folk vill ha heter den och är skriven av Robert McChesney, 2001. Den är med andra ord inte jättegammal, och den verkar väldigt intressant så jag behöver den verkligen. Jag står på kö på biblioteken här i Stockholm och av just den boken finns det typ fyra exemplar i hela stan på biblioteket. Hur sjukt är inte det? Okej. Jag hittade den på Cdon nu. på engelska. På engelska heter den Rich media, poor democracy - communication politics in Dubios Times. Hur skulle man kunna gissa att den heter så? Aja, nu får jag läsa en hel bok på engelska istället. Det suger, men aja.


Nu ska jag väl ta och läsa Reklamens makt över medierna istället. Första kapitlet, 16 sidor. Låter intressant? Ganska.. Hoppas det är välskrivet bara! Ha en bra dag!

hey

hello my friends.
jag är ganska dålig idag. jag har inte pluggat som jag ska. men det ska jag göra nu. därav att jag inte bloggar. däremot ska jag läsa om bildjournalistik vilket är jätteintressant! så nu ska jag nog vara uppe ett tag och bara läsa. bra att jag inte är trött än, bra att jag har lite godis kvar i min godispåse!
Nej, om jag ska ta och sätta igång kanske.... men vet ni? på fredag gör jag och tobbe antagligen en roadtrip ner till halmstad från Skövde! Ska bli jätteroligt för då kan jag äta pizza på Ibbes och hälsa på Baloo på gfrk!

dålig bloggerska

Jag bloggar  jättedåligt just nu. Men nu kommer en snabb update. Idag har jag varit i skolan och lyssnat på Mediarätt - yttrande- och tryckfrihet och sånt ni vet! Imorgon är jag ledig. Nu alldeles snart ska jag ta och kolla på ett studentrum! Spännande va?

Svarar på kommentarer senare
Förresten var det massa demonstranter som stoppade ett SD-möte i Göteborg idag. Läs mer här

Hur kunde jag missa dig, håkan


Att börja på noll,

Jag är inte den som har fått allt levererat på ett silverfat framför mig. Visserligen är jag från "en vanlig svensk familj" precis som alla andra och jag är uppväxt på ett bra område i lilla Halmstad. Visst är jag ett skilsmässobarn fastän jag själv anser att jag inte far illa av det - vi var fortfarande en familj. Men jag har redan fått möta en hel del prövningar i mitt liv - som när min pappa gick bort för tio år sedan (endast nio år gammal), utfryst av ett helt samhälle som en gång var ens bästa vänner, mött många ekonomiska svårigheter och motgångar, blivit manipulerad och slagen av en före detta pojkvän - är bara några saker av det jag har gått igenom. Under senaste åren har jag fått betala mina ridlektioner själv, jag har inte kunnat säga "mamma betalar", när jag var 12 år skaffade jag och min syster oss den hund jag har tjatat om sedan jag var jätteliten - jag har helt enkelt sällan fått något helt gratis. Man kan ta livets motgångar som något dåligt, låta det ta knäcken på en, eller så kan man göra tvärtom. Man kan bli stark av det, ha mål framför sig och ge sig fan på att uppnå dem.



När jag köpte min systemkamera i januari 2008 tänkte jag inte längre än att jag bara skulle bli bra på att bilder - inte skulle jag överlägga att bli fotograf - jag skulle ju bli regissör. Så kom Emma Svensson (Rockfoto-Emma) till vår skola och föreläste. Jag som älskar musik insåg att "ja, varför börjar jag inte med konsertfoto?" - eller att jag i alla fall skulle blanda mitt musik- och mediaintresse med varandra. Dayna kom med den briljanta idén att starta en musikblogg - Musicstream - som faktiskt öppnade dörrarna oerhört mycket för mig. Jag (vi) intervjuade och fotograferade små Göteborgsband så som Kapten Hurricane, Kamensky, The Berndt, Sleeping Beauty.. Det året tog jag mig in på Håkan Hellström - min första konsert med fotopass! - och därefter var det Kulturkalaset som gällde.


Några månader därefter satt jag uppe i ett kontor med stora fönster, med utsikt ut över Göteborg. Jag befann mig i samma rum som bildchefen Anders Håkansson uppe i det omtalade GP-huset och han kollade igenom mina bilder som jag hade skrivit ut i skolan. Format A5, matt papper. Fina bilder. Jag kom att bli på Göteborgsposten våren 2009 i fem veckor (och två dagar - helgen vid Göteborg Horse Show). Jag var då 17 år. Jag hade nog totalt ett femtiotal bilder publicerade i tidningen. Första veckan träffade jag Laleh och hon kastade slängkyssar mot mig när hon åkte iväg i spårvagnen och några veckor där efter stor jag framför kronprinsessan. Också var jag på Melodifestivalen och veckan där efter Göteborg Horse Show. När jag återvände till Göteborgsposten, för att vara på nöjesredaktionen två veckor, på hösten fick jag reda på att det egentligen inte var tänkt att jag skulle ha varit där dem fem veckorna. Dem tar egentligen inte emot gymnasiepraktikanter (eller något) - men då kunde jag likväl få komma tillbaka. Med andra ord är jag ett specialfall på GP.


Jag håller koll på vilka artister jag har fotograferat. Den senaste jag fotograferade var Ozzy Osbourne
- rockstjärnelivet har alltid varit tilltalande i mina ögon och därför är det kul att fotografera legender.


Våren 2009 gjorde jag också ett fotoprojekt där jag fotade två olika genrers - mode och sport. Jag satsade fullt ut och tog mig in på HBK- och IFK Göteborg-matcher, Åby travbana och fotade V75 och jag lånade kläder från Tara, Indiska och JC. Jag lånade kläder och smycken för flera tusen och till min hjälp hade jag make up-artister både från Face Stockholm och från Drottning Blanka Gymnasium. Hösten 2009 läste jag journalistik som inriktning på min media-linje och blev "bildredaktör" på vår tidning Pure Magazine. Jag såg också till att Pure Mag. kunde ta sig in på Melodifestivalen den här våren, men innan dess hade jag även tagit mig in på Depeche Mode och ännu tidigare fixade jag en intervju med Alexander Zetterman - som är den bästa han har läst om sig själv! (Läs den här)


I våras började jag även fotografera för Festivalphoto, och som det ser ut idag har jag på mindre än en månad blivit bildredaktör på Festivalphoto, fått en anställning på The Studio (jag skrev kontrakt idag!) och kommit in på journalistikvetenskap vid institutet för journalistik, medier och kommunikation (vid Stockholms Universitet). När jag ansökte om The Studio-jobbet var det mest för att jag visste att jag kan. Sen är det sällan man faktiskt får svar när man gör jobbansökningar via mejl, men nog fick jag det. Och nog fick jag komma och utbildas. Och nog fick jag jobbet. Det är faktiskt något av det roligaste jag har varit med om!



Jag skriver inte det här för att skryta, jag skriver det här för att jag är glad över att det har gått så bra för mig - och för att inspirera andra. Jag har i januari fotograferat i tre år. Jag har redan gjort jättemycket och som jag säger  - jag har aldrig fått något levererat på ett silverfat framför mig. Det är ingen som har kommit med pengar, ingen som direkt har hjälpt min familj när vi har haft det svårt och det är ingen annan än just jag som har hjälpt mig komma dit jag är. Jag har inte haft någon som har berättat för mig hur jag skaffar ackrediteringar, jag har ingen som har berättat hur, när, var, varför. Jag har inte fotograferat med den proffsigaste utrustningen direkt utan jag började precis som alla andra med min Canon eos 400D och dess EF-S objektiv - och med det fungerade det utmärkt att fotografera konserter. Jag har många drömmar för framtiden, och det är långt tid. Men jag är nöjd med vad jag har uppnått hittills. Jättenöjd. Man kan bli precis vad man vill. Man måste bara vilja det tillräckligt mycket.



Med tanke på det jag har gått igenom hade jag likväl kunnat hamna i evigt festande, droger, dras till samma sorters killar. Jag hade faktiskt kunnat råka riktigt illa ut. Jag har valt att satsa på mitt liv, på mig själv. Jag har valt att se framåt, inte bakåt. Och det kan alla göra.




Min låda med ackrediteringar!



Vad tycker du om det här inlägget?

sent idag med...

Jag sa att jag skulle blogga mycket idag. Men jag hamnade i skolan och därefter studion och jag råkade vara där alldeles för länge. Idag skulle Ehlin se hur lång tid det tar för mig att plåta mina kunder. Första kunderna tog 1,5 h. Det är för lång tid. Nästa kundpar tog faktiskt bara en timma. Jag kan skynda på mig ganska bra eller hur?

Förlåt att jag inte har bloggat! Men det kommer! I helgen ska jag bara plugga och städa i ordning här hemma! Och planera! Jag tror jag har haft världens bästa månad förresten...

Därför har jag blivit dålig på att blogga,

Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag  var mycket bättre på att uppdatera förut. Anledningen till varför jag är så dålig nu är inte för att jag inte vill, utan snarare för att jag inte kan. Dagarna ser nämligen ut så här: upp vid åtta, åka vid nio, JMK vid tio till tolv, därefter åka till Östermalm, befinna sig på The Studio till kl 21 och därefter åka hem. Därefter är jag helt slut. Jag hinner inte plugga så mycket vilket jag borde göra.

I och för sig beställde jag min kurslitteratur i morse, så jag har mycket att catch up sen när det kommer. Men jag kommer blogga mer när jag får koll på läget. Imorgon blir det jobb, på fredag bara lite skola. Då hörs vi mycket mer! Thank you for your understanding!

word,


God morgon!

Oj, idag vaknade jag tidigare än vad jag hade tänkt mig. Hur ofta händer det på en skala? Jag har ett val att göra nu på morgonen och jag kan inte bestämma mig. Ska jag gå på den obligatoriska föreläsningen och därefter en paneldebatt som inte är obligatorisk därefter? Eller ska jag åka till studion? Jag kan inte bestämma mig.

Nu ska jag se lite debatter på Svt medan jag vaknar!

ozzy

Ska vi låta bilden tala för sig själv?
(Jag blev nersprutad med skum av Ozzy Osbourne)



Fler bilder

Extreme fast makeover?

Sedan jag har kommit hem har jag mest legat i sängen och tagit det lugnt, pratat med pojken och ja suttit framför datorn... jag är fortfarande trött, men snart ska det ätas! och Jag måste vara beredd på att springa iväg till t-banan om cirka 40-50 minuter. Till en konsert kan man inte sticka i mjukisbyxor fulla av hål och pojvännens handbollströja. Man måste åtminstone låtsas se så där rockstjärne-fan-journalist-cool ut. Så jag sprang och bytte om. Extreme fast makeover tror jag det kallas, eller?


Förresten kom jag på en jätteirriterande sak med den rödgröna regeringen förut. Får väl berätta om det imorgon!



Vote for me!

Blö jag känner mig sjuk. Snörvlig, trött och kall.. så jag går runt i tjocka mjukis/slapp/ful/sovkläder och ska snart krypa ner under täcket och se criminal minds, L word eller något. Jag måste orka med ikväll. Direkt efter mina ca 20 minuter inne på Globen måste jag hem, föra över bilder från minneskort till dator, redigera och sen fort upp på Festivalphotos hemsida. Det kommer gå bra, tror jag. Men ska jag orka måste jag vila nu, kanske till och med sova en timma.

Förresten såg jag att jag är en av finalisterna på Megapixlars fototävling (som jag berättade om här) Som sagt är jag en av finalisterna och jag vill verkligen vinna! Alla som röstar på mig får en länk! Rösta på mig här - jag är nummer fyra!



(Den här bilden tävlar jag med)


jag lever,

Jag kom hem 21:30 idag. Sent jag vet, men ibland är det så om man är en heldag på studion. Idag har jag fotat lite mer självständigt och det blir mer fria tyglar i veckan. Men imorgon blir det bara skola, och Ozzy Osbourne på Globen. Där emellan måste jag plugga, och jag måste nog upp tidigare imorgon för att plugga, men annars innebär det självklart att det blir en hel del fota-konsert-tips! Som ni kommer ha nytta av som satan ska jag säga!

Det är lustigt att jag kom hit helt utan att ha något att göra och nu har jag fullt upp. Och det gör mig trött just nu, även om det är kul. Men det drar ju självklart ner bloggandet en del, även om jag ska försöka blogga mer imorgon. Min pojkvän är nere i Skövde och är sjuk, jag önskar jag kunde vara där hos honom men det kan jag inte. Och kanske får vi besök av min kusin i helgen! Vi får se dock!


Aja, nu ska jag se criminal minds och äta lite. Jag har huvudvärk och måste äta och dricka lite innan jag går och lägger mig.


Ville bara säga det.





upp och iväg!

Jag hinner inte riktigt skriva så mycket nu. Men nu tänker jag ta mig in till stan, för jag måste ta ut pengar så att jag kan fixa mig ett SL-kort. Annars kan jag nämligen inte ta mig någonstans! Jag ska även ta och skicka in min ansökan om bidrag och lån till CSN så jag kan få lite pengar! Jag behöver kurslitteratur och sånt! Jag ska också jobba, The studio, like always. Anyways vet jag inte när jag kommer hem, så jag vet inte när jag kommer blogga nästa gång. Kommentarer svarar jag på senare, men jag måste faktiskt plugga en hel del.


wearing these


me myself and i


Jag kommer rösta blått.

Om två veckor är det val, och för första gången i mitt liv ska jag göra något så viktigt som att rösta. Debatterna härjar och diskussionerna på Facebook är många, frustrationen inom mig flödar. När jag diskuterar engagerar jag mig nämligen så mycket att jag lägger ner så mycket av mig själv i det. Det är ganska roligt, särskilt när man vinner, men det tar mycket energi av en.


Jag har fått bilden av att många av mina vänner kommer rösta rött, och hade det varit för några år sedan hade jag antagligen gjort samma sak. Hade det varit ytterligare några år tillbaka hade jag inte röstat alls - anarkist som jag (nästan) var. Jag tror att jag hade varit anarkist om jag litade på människan, men eftersom ingen tänker som den ena eller den andra kommer det ju inte direkt fungera. Så då är det bättre att engagera sig i den politik som råder här och nu.


Det är alldeles för lätt att rösta på Socialdemokraterna, särskilt för unga, idag. Till stor del tror jag att det är bekvämt - de har styrt landet förut och unga som inte har så stor koll tänker att "jo men de är väl bra, sossarna". Dessutom - att rösta på politiken som vill alla väl, hjälpa den lilla människan som har det svårt är ju nästan som att ge pengar till välgörenhet - det ser gott ut. Men vad jag har märkt är de unga socialisterna inte så insatta i politiken trots allt. De vet inte vad socialdemokraterna har åstadkommit och inte åstadkommit och de tänker inte på om det faktiskt gynnar dem - och är socialdemokraternas politik så bra som den låter?


Jag har sedan tidigare sagt i bloggen att jag inte kommer rösta på Socialdemokraterna, inte på Vänster för den delen heller. För jag har märkt att många unga som röstar vänster gör sig själva till offer. "Med alliansens politik har klyftorna ökat..." Vilka klyftor? undrar jag då. Att vår arbetslöshet skulle öka var oundvikligt, det hade inte blivit bättre av sossarnas politik och vad jag vet minskade moderaterna skatten för pensionärer, bara för att nämna något. Att moderaternas vårdreform är dålig i vänsterns ögon kan jag heller inte förstå. Vänstern är mycket för att man ska ha rättigheter och friheter i samhället men de kan inte se vårdreformen som något positivt. För det första får människor rätten att bestämma vem som ska behandla dem, är inte det en viktig frihet? För det andra - om de som har råd kan få privatiserad vård minskar ju också köerna på de allmänna sjukhusen - vad klagar ni över?


Vänsterpartiet vill dessutom avskaffa betygen, de anser att det är något som stressar elever och som skapar konkurrens. Det vänsterpartiet inte inser är att man aldrig kommer kunna ta bort konkurrens. Konkurrensen försvinner inte bara för att det inte finns på papper, den kommer alltid kunna ske socialt och muntligt. Dessutom vill jag tvärtom vad vänsterpartiet vill. Jag vill införa betyg tidigare, som alliansens förslag - från sjätte klass, eftersom jag anser att elever borde få in betygssystemet i huvudet när de är i skolan. Dessutom kan "konkurrensen" skapa en drivkraft hos ungdomar - att bli bättre. Om de blir stressade eller inte får man ju komma på en lösning att stoppa stressen, inte kapa bort betygen.
Om man inte sätter in betyg förrän i nionde klass kommer betygen komma som en stor chock. Det är bättre att göra ungdomar medvetna på papper än att chocka dem i slutet av hela grundskolan. Hur kul kan det vara att veta att man kanske borde ha pluggat lite mer så att man kom inte på naturprogrammet, när det är för sent? Inte vill vi ha en stor mängd ungdomar som hamnar tillbaka i grundskolan för att de inte kom dit de ville!


Vänsterpartiet pratar dessutom ofta om jämställdhet. Ironiskt nog är det ju inte direkt något parti som säger emot dem, men de har många punkter om detta. Bland annat vill de införa feministiskt självförsvar i skolan för tjejer. Grejen är att jag inte förstår varför man bara ska göra det för tjejer. Det är som att säga att tjejer är svagare än killar och att det bara är killar som angriper tjejer. Inte att tjejer angriper varandra, eller att killar angriper varandra. Vill man ha det jämställt borde man se till att båda kön får lära sig försvara sig själva, för det är oftast killar som hamnar i slagsmål på krogen och det är inte alla som kan försvara sig. Alla ska ju ha rätten till ett försvar.


Att den rödgröna alliansen dessutom vill dra tillbaka trupperna ur Afghanistan kan vara bra, jag förstår dem, jag önskar att vi också slapp vara där nere. Men när de drar tillbaka trupperna vill de också öka biståndet för att hjälpa till. Det de inte inser är att de som är där nere kommer vara helt försvarslösa om vi inte har trupper där nere. Sverige har ingen armé, vi har ett försvar, så det enda våra trupper gör där nere är att försvara när det behövs. Varför ska dem inte få göra det? Varför ska människorna, som är där som en del av biståndet, riskera att dö för det goda dem gör?


De röda partierna driver en enorm bidragspolitik. Att kunna få bidrag när man behöver det tycker jag är bra. Det är något av det fina med Sverige, att man inte i första taget behöver bli hemlös. Men för det första tycker jag inte att bidragen alltid går dit dem borde, och det är inte alla som berättigas bidrag fastän dem behöver det. Systemen fungerar inte med andra ord (och så har det varit länge, alltså inte bara under alliansens regering). Som sagt, att få bidrag när man behöver det är bra. Men man ska faktiskt inte kunna överleva på bidrag hur länge som helst. Man ska inte kunna gå hemma hur länge som helst, känna att man överlever på bidraget man får av socialen och låta andra jobba åt en. För det är ju precis det som är med bidrag. Jag jobbar, skattar och ser till att någon annan får gå hemma och slappa hela dagarna för att den inte orkar skaffa sig ett jobb, fastän den är kapabel till det. De som inte kan jobba ska heller inte jobba, men de som ska jobba ska faktiskt jobba. Det behöver inte vara ett skitjobb, folk kan faktiskt jobba med precis vad man vill och dem som inte kan se det är det synd om. Det är faktiskt inte okej att tänka att man överlever på bidrag, det är som att sänka sig till en nivå och inte tro på sig själv. Alla kan bli vad dem vill - och därför bör man inte lägga så mycket pengar på just bidrag.



För att nämna andra partier tycker jag att alla som överväger att rösta på SD ska tänka om. Om ni bara vill att invandrare ska komma in i det svenska samhället mer - läs om alla partiers invandringspolitik. Jag tror ni kommer ändra parti, för de flesta vill faktiskt göra det lättare för invandrare -exempelvis Kristdemokraterna.
Alla som vill rösta på Piratpartiet för att PP helt seriöst skulle kunna leda det här landet borde också tänka om. Piratpartiet är ett ensaksparti. De bryr sig om en sak. De kommer inte kunna leda det här landet och om dem skulle vinna (chansen är inte så stor) kommer det leda till stora bristningar - vill ni verkligen ha det?




Jag har en vän som sa till mig att det är lustigt att jag lyssnar på Håkan Hellström men inte är röd. Jag fattar inte varför människor ska blanda ihop popmusik och röd politik. Jag älskar punken, borde jag vara anarkist för det? Borde jag vägra ett jobb bara för att det ligger på Stureplan för det?


Jag kommer rösta blått. Jag kommer rösta blått för att jag vill röja upp de sociala tjänsterna (med det menar jag just Socialen). Jag tycker att dem som behöver hjälp lättare ska få hjälp, men att man inte ska kunna leva på socialen om man verkligen inte behöver det. Jag kommer rösta blått för jag vill hjälpa alla företag, jag tycker att alla företag ska ha mer pengar över så att de kan anställa någon. Jag tycker att småföretagare ska skatta mindre så att de kan ta ut mer lön och faktiskt överleva -ni anar inte hur tufft vissa småföretagare har det. Jag kommer rösta blått för jag tror att Fredrik Reinfeldt är en av få som är kapabla till att styra detta landet. Jag kommer rösta blått för jag vill öka disciplinen i skolan, jag vill att ungdomar ska vilja lyckas i skolan och senare i livet. Jag vill inte att folk i det här landet ska kunna tänka "det löser sig - jag kan alltid få bidrag, jag kommer alltid kunna jobba på Mcdonalds eller Ica..". Jag vill ha mer målmedvetna ungdomar, jag vill inte att folk bara sitter på röven.


Minst av allt vill jag se en rödgrön regering. Jag vill inte se klantiga Mona Sahlin som statsminister.
Vad ska du rösta på?

plugg!

Ser ni den där långa bilden? Det är alla flikar jag har uppe i min webbläsare bara för att jag försöker leta fakta som kan ge svar på frågeställningen Vilka lagar och etiska regler är grundläggande för denna medieorganisations verksamhet?



Jag ångrar djupt att jag inte tog något enklare, som Målgrupper som jag annars har så fruktansvärt lätt för. Varför valde jag den sista punkten för? Hur dum får man va? Dessutom är detta på magasin och tidsskrifter, inte dagspress som jag antagligen hade haft mycket lättare för. Då hade jag kunnat mejla över till Göteborgsposten och frågat var jag kan hitta informationen. Aja. I morse försökte jag sova så länge som det gick men det var oundvikligt att inte gå upp, och nu är jag jättetrött men tänker inte gå och lägga mig - då kommer jag inte kunna somna ikväll. Så istället har jag städat pyttelite och försöker nu plugga, och det går ju sådär. Jag försöker också söka lägenhet men det går ännu sämre - jag kommer inte in på mitt konto och hittar ingen pinkod på min mejl! Jag vill verkligen flytta hemifrån, jag vill inreda mitt egna hem och jag vill ha ork och tid till saker och ting o det känns inte som om jag har det när jag bor hemma. Jag vill ha mitt egna.


Imorgon ska jag en lång sväng till The Studio hade jag tänkt, fortfarande under utbildning. Nu är det sagt att jag ska fota ett ombyte på varje kund (de flesta kunder har med 3 ombyten, vilket är maxgränsen man får ha med sig) och jag tror det kommer gå helt okej. Men jag kollade mitt schema nu och såg att jag skulle vara i skolan 13-15. Och jag hittade även information om att alla föreläsningar var obligatoriska. Så nu vet jag inte hur det blir med The Studio. Det får väl lösa sig på något vis...


Jag är ganska tråkig på sistone. Jag försöker bättra mig. Om det blir som jag vill så är det Ozzy på tisdag, då kommer det vara mycket roligare i bloggen så kolla in då!

emilia


Hjälp sökes!

Är det någon som har ett riktigt bra tips på hur jag skapar en bra meny? Har försökt utifrån hjälpen jag finner på Designa din blogg men det blir inte riktigt som jag vill ändå -jag hittar inte rätt koder att fiffla ihop. Någon som är gry, hjälp mig!

den som väntar på något gott..

Efter några timmar på The Studio är jag hemma. När man jobbar har man ju uppenbarligen inte tid med att blogga, vilket är ganska tråkigt. Jag hade gärna jobbat med att just blogga men då hade jag säkert lidit av stor bloggtorka o jag skulle inte fått fotografera lika mycket som nu!


Innan jag kom till The Studio gick jag till Lagerhaus och blev jättekär i ett par tallrikar jag vill ha. Tänk er jättestora, runda, vita tallrikar! Kan tyvärr inte visa någon bild, men de var så underbara så jag vill verkligen ha dem! Och precis innan jag gick upp till The Studio gick jag även till Tre för att fråga efter kolli-numret till min iphone-beställning. Jag fick då reda på att de inte ens hade skickat min mobil, fastän de hade sagt att den skulle vara här igår eller på måndag! Så nu får jag vänta ännu längre.... suck!


Jag har inget vettigt att skriva. Det är lördag, jag borde bara ta det lugnt- men jag ska fortsätta med en bloggdesign..! Vad gör ni?




Förresten hade jag och Tobbe 14 månader igår!


work work work

Jag tror att jag håller på att utveckla en arbetsskada. Som ni vet håller jag på att lära mig på The Studio hur bilderna ska se ut, hur poserna ska vara osv. Just nu får jag inte ut poserna ur huvudet, jag till och med drömmer om dem. Det roliga är att jag inte kommer på poser när jag väl står där men nu kan jag alla som The Studio alltid utgår ifrån - de har ett slags system kan man säga!

Oj, klockan blev helt plötsligt mycket. Jag har försökt skriva de där få raderna jättelänge, haha. Nu måste jag gå upp och fixa mig, jag börjar klockan tolv!


det fick bli en bild på Chilli.

Radion spelar aldrig våran sång

Just nu ligger jag i sängen, är ganska pigg och lyssnar på Lasse Lindh. Det är jättelänge sen jag lyssnade på Lasse Lindh. Jag minns sommaren innan jag började gymnasiet, 2007, och jag gjorde inget annat än att lyssna på Lasse och tänka på gult och prickigt. Jag tyckte att han var bättre än Håkan Hellström, jag tyckte om det nya jag hörde i hans röst och jag tyckte att hans texter var underbara. Numera känner jag ibland att han var lite för mycket "Håkan Hellström-wannabe" för han lånade hans publik så mycket, och i några år tröttnade jag på Lasse Lindh. Men idag, precis här och nu, kan jag inte sluta lyssna på mina gamla favoriter. Jag pratar om låtar som Kom K, Fem enkla saker, Varje litet steg, Du skär och Radion spelar aldrig våran sång. Det var låtar som gjorde att man alltid tänkte på något eller någon. Antingen på sin tonår eller på Honom. Jag tycker om det hos Lasse. Han fångar, i och för sig precis som Håkan Hellström, både kärlek och tonår på ett bra vis. Men Håkan är lite mer tragisk, lite mer romantisk medan Lasse känns lite mer verklighetsbaserad.


Det är så roligt vilket minne man kan ha. Jag lyssnar på Radion spelar aldrig våran sång och jag började minnas hur jag luktade på den tiden, hur mitt hårspray luktade och jag minns hur jag brukade lyssna på Lasse Lindh om dagarna. Jag minns när hans skivor kom till min dörr och jag minns när jag lyssnade på dem de första gångerna. Jag minns att jag första skoldagen (i gymnasiet självklart) kom hem och lyssnade på just Lasse Lindh. Innerst inne känner jag nu att jag älskar Lasse Lindh, eller är det tiden han symboliserar jag älskar?



Förresten, egentligen skulle jag kommit in på Sticky Fingers för att se Lasse hösten 2007. Jag var 16 år, på Sticky är det egentligen 18-årsgräns. Men vi var uppskrivna på gästlisten, Jesper och jag, och vi var helt hundra på att vi skulle ha en lyckad kväll. Men när vi kom fram till vakten vägrade hon släppa in oss, även om vi stod på gästlistan. Hon ville inte ens kolla på den! Så till slut fick vi ge upp och gå därifrån. En kort stund därefter hade Lasse gått ut och letat efter oss, smått sur på vakten, men då var vi borta. Vilken miss!


Förresten, titeln stämmer inte längre. Förut var det alltid så, när man var olyckligt kär, olyckligt singel kan man väl säga. Sången spelades aldrig på radion. Igår (3 september) firade jag och Tobbe egentligen 14 månader (han är dock i Halmstad så vi har inte firat det). Våran sång kommer alltid på radion!

Vad tycker du om Lasse Lindh?



A reminder.

Jag lovar er, det här behöver jag för att komma ihåg!

Chilli

Det finns en person, en hon, som jag sällan pratar om här i bloggen. Det är en ganska liten hon, en ganska hårig sådan, en ganska nyfiken och glad personlighet. Någon som alltid finns där. Kanske inte i vått och torrt, för hon tycker inte om att gå ut när det regnar. Chilli con carne heter min hund. Min hund. Och syrrans hund. Så länge jag ville kunna säga att "Jag har en hund" när jag var liten. Jag till och med skrev en dikt om det när jag var nio år, och läste upp inför hela min klass, lärare och alla föräldrar! Jag minns raderna "Jag vill ha en hund, en liten gosig hund. En som man kan kela med.." Eller något sådant. Midsommaraftonsnatten 2003, när jag var tolv, kom lilla Chilli till världen och 9 veckor därefter kunde vi ta emot henne i vårt hem i Halmstad.

Chilli är en Lagotto Romagnolo, köpt på Mathoaka's kennel i Tvååker (utanför Varberg), en tik, född 2003, brunskimmel och 45 cm högt. Hon är på så vis överväxt. Hon är en riktig höjdare på agility och var tänkt som agility-hund, men i slutändan hade inte jag tiden och orken med det. Men hon älskar att hoppa på bänkar. Även om vi inte har tävlat agility med henne har hon faktiskt vunnit en del priser på hundutställningar. Etta har hon inte blivit men när hon var ett halvår gammal och vi var på vår första hundutställning blev hon tvåa och fick ett HP (hederspris). Hederspris ges bara till en hund i ringen, därför är det väldigt speciellt att få ett!


Jag skulle inte kunna vara utan min hund. Jag skulle sakna henne bredvid mig i sängen om nätterna, knuffandes och liggandes på rygg för att få bli kelad, alldeles för mycket. Och visst är det skönt att ha en glad liten filur vid ens sida som, åtminstone nästan alltid, får en på bra humör!
Har du hund? ♥

i have 2 have these

Jag satt och kolla på have2have efter lite höstskor och har blivit sugen på en del. Men mest är jag
sugen på nude- och rosafärgade kängorna! Fast man borde ju trots allt ha svarta..
Jag tycker inte om att modeblogga egentligen, men jag tänkte lämna lite inspiration för jag vet hur
svårt det egentligen kan vara att hitta något så simpelt som skor!
Det här är de skorna jag tycker om, och jag funderar på att slå till!
Länklista
Skor "Nadja" (svarta) 498:-
Bruna Mormorskängor "Olivia" 498:-
Kängor i nude 598:-
Kängor i rosa 598:-
Svarta gummistövlar 398:-

Innan 24:00..

... tänker jag vara i säng. Jag är i säng. Men innan 24:00 ska jag ha lagt mig ner och börjat blunda.
Jag kom hem sent idag, vid halv tio, och har inte hunnit blogga. Jag har suttit på en föreläsning och sedan har det varit jobb på The Studio. Jag kom inte därifrån förrän vid nio, så det har varit en fullsmockad men lärorik dag. Att fotografera för the Studio är svårare än folk tror ska jag säga! Men det är riktigt kul och alla kollegor på The Studio är underbara! Okej, jag har inte träffat alla än men det innebär att jag trivs. Lokalerna är svinsnygga, studiorna jättebra, och man jobbar med roliga tjejer runt sig och framför allt träffar man roliga människor!

I skolan pratade vi om tidig press- och mediehistoria. Det är ganska intressant men jag har i princip redan läst det - jag läste ju media på gymnasiet och har redan ganska bra koll på det där. Men det är intressant det där när man tar in media-etik och sånt. Imorgon är det bara skolan som gäller, inget the studio eftersom Ehlin inte är där. En ledig dag kan faktiskt vara lite skönt -kanske hinna med lite saker jag behöver fixa.. exempelvis  CSN! Jag behöver få mina pengar! Jag behöver kursmaterial! Någon som vet om ex Libris kan ge en räkning som man kan betala inom 30 dagar eller något? Vore grymt!

Imorgon kommer ju förhoppningvis min iPhone. Eller kanske på måndag men jag hoppas på imorgon för jag är en sådan prylbög.
Aja, jag ville bara ge lite överlevnadsbesked. Eller överlevnadsbesked, livstecken menar jag! Jag har jätteroligt på The Studio och just nu hinner jag knappt vara med mig själv. Jag hinner inte läsa mina favoritbloggar men det kan jag göra imorgon! Nu är klockan 00:00. Jag hann inte. Fan. Sov gott!



morgondagen

Bah. Jag är verkligen trött och har bara ätit ett mål mat idag. Jag funderar på att se ett avnitt av Criminal Minds nu, sedan måste jag nästan sova (om inte Tobbe ringer jättesent). Imorgon har jag en föreläsning i Tidig medie- och presshistoria. Jag är så tacksam (!) över att ha läst media på gymnasiet. Mycket är mer upprepningar, påbyggnader för mig för jag har redan läst mediahistoria, så det är nog ganska bra nu i början. Men i tisdags var föreläsningen på norska, och jag hann inte ens med att skriva ner från powerpointen så jag hoppas det inte blir problem imorgon. Men det låter faktiskt riktigt intressant, och jag tar nog med datorn så att jag hinner anteckna. Jag är grymt mycket snabbare med tangentbordet än med pennan! Efter skolan blir det i alla fall The Studio igen!

Så. Nu funderar jag på ett glas O'boy och Criminal Minds. Det är faktiskt en av mina favoritserier, så det finns nästan inget bättre en kväll innan man går och lägger sig.


The studio and iphone

Jag är helt slut efter en dag på The Studio, men en rolig dag har det absolut varit! Sorry att jag inte har bloggat men det har jag inte haft tid med alls. Idag var det bara första dagen på utbildningen vilket har inneburit att kolla på hur fotograferna jobbar och poser de tar fram för kunderna. Jag har ett antal poser i huvudet nu och det är lika bra att lära sig dem för jag kommer behöva dem. Det blev mat väldigt sent och jag köpte kinamat på Kungshallen, men jag påminner mig nu om att inte äta kinamat. Jag mår fruktansvärt illa av kinamat.
Innan The studio öppnade gick jag till 3-butiken bredvid. Tanken var att bara kolla vad för sorts abonnemang de har att erbjuda mig. Sen sa dem att det inte blir några problem för mig att skaffa abonnemanget för att jag är student och det kommer inte komma en räkning förrän nästa månad. Med andra ord beställde jag abonnemanget, och en iphone. Det bara blev så, lite. Fast jag har velat ha en länge så vad gör det?

Reportrar utan gränser

Godmorgon! Egentligen behöver jag inte vara vaken nu, det hade räckt att gå upp och fixa mig om si så där 25 minuter. Men jag tog ändå datorn i högsta hugg. Jag har varit vaken i ca 36 minuter och redan lyckats bli medlem i Reportrar utan gränser. Det var i och för sig något jag funderade på redan igår men jag såg nu att det var gratis för studenter, så jag kan inte direkt klaga. Reportrar utan gränser arbetar med press- och yttrandefrihetsfrågor. De flesta känner till Dawit Issak, journalisten som fängslades i Eritrea. Han jobbade för en tidning som hette Setit och var en del av den fria pressen som publicerade 15 politikers kritik mot regeringen. Därför fängslades Dawit Isaak med nio andra journalister, han fångatogs från sitt hem 23 september 2001 och har ännu inte släppts.


Varför det uppmärksammades så mycket i Sverige är just att Dawit Isaak bodde många år i Sverige. Han flydde från Eritrea när han var barn och kom till Sverige, och när det var lugnare i Eritrea återvände han. Reportrar utan gränser har uppmärksammat Dawit Isaaks fall oerhört men kämpar lika mycket för andra journalister och fotografer som hamnar i samma situationer. Det är i länder som inte är för det fria ordet och som censuerar mycket av deras innehåll som tar journalister till fånga.

Jag har alltid varit emot censur, jag är för fri pressfrihet, yttrande- och tryckfrihet. Därför gick jag med.



RSS 2.0