.. är jag äntligen! Dock klipptes det väldigt kort, därav att jag har satt upp håret. Har mycket hår som är slitet så det klipptes av en del, och jag tog tillbaka några delar av min undercut jag hade i höstas. Det är väldigt skönt att ha den faktiskt. Nu ser det ut som om jag nästan inte har någon utväxt alls heller, utan jag tror hela mitt hår är min naturliga hårfärg nu. För första gången på flera år! Dock ska jag tona det ljusbrunt, med någon toning utan ammoniak, till studenten och sen ska håret få vila. Så får vi se vad som händer med det sen. Är fortfarande fett sugen på dreads, vilket jag har varit sen jag var tolv. Får la börja jobba så att jag har råd med det, hehe!

Har idag också shoppat lite inför studenmiddagen och studentfesten. Hittade ett par mycket snygga byxor på Sisters men hade beslutsångest så köpte dem aldrig. De är verkligen superbra till fest, men när ska jag använda dem när jag inte festar, vilket jag typ aldrig gör? har ju även ett par skor som jag vill ha, men de är så dyra, så allt det där hamnar väl i en "vill-ha-men-aldrig-kommer-skaffa"-lista. Fan. Aja, hittade en snygg skjorta i alla fall. Jag hatar att köpa kläder inför tillställningar för jag vill köpa sådant jag använder annars med, inte bara en gång. Det är ju så oerhört stort slöseri med pengar. Vill inte lägga upp kläderna här och nu, så ni får kanske se innan middagen, hehe! Som jag har sagt tidigare är jag också alltid sent ute också, så hittar ju heller ingenting!

Annars har jag inte hunnit göra så mycket mer idag. Måste städa mitt rum nu och ta ut hunden. Är inte pepp, men det måste göras. Är klar med ALLA uppgifter och har checkat in spellistan vi ska ha på flaket. Den är ganska dålig, faktiskt... men om jag hade valt hade det blivit thåström och cash o det vill inte folk. O skulle jag hitta på något glatt skulle det bara var hästpojken och herr hellström, crystal castels och das pop så det lönar sig inte att låta mig bestämma allt.

Aja. Hur tidiga var ni med att köpa skolavslutning/studentkläder och hur mycket la ni? Var det värt det och var går gränsen för hur mycket som ska läggas?

Av en ren slump hamnade jag på Viktor Barth-Krons blogg och föll över ett inlägg om det här klippet. Många som kommenterade hans inlägg var chockade, och jag är likaså. Chloé Schuterman är en elvaåring som har växt upp i modebranschen, använder sig av alla modebegrepp och får väskor för över 10 000 kronor, kort och gott. Det är egentligen inget större fel på det. Till att börja med ska jag säga att jag inte är avundsjuk över att hon har det så. Det som skrämmer mig är hur en så liten tjej kan kännas så tagen av en bransch på ett så sorgligt sätt. Visst finns det många barnstjärnor i underhållningsbranschen, så som Michael Jackson, som lärde sig mycket eftersom de växte upp med det. Och visst är underhållningsbranschen ytlig, men modebranschen är stegen ytligare. Och det skrämmer mig att ett litet barn vet så mycket om olika designers kollektioner, så många begrepp och pratar på det sättet hon gör, för antagligen har hon ett likadant tankesätt. Och ska man bry sig så mycket om kläder och ytligheter, om var man äter och vad man klär sig i, när man är elva år?

Vad tycker ni?

Känner mig lite som Petra när jag sitter o vräker i mig enbart potatisgratäng, mums! För några år sedan åt jag inte ens potatisgratäng! Det ni! You can change your habbits! Aja, som ni vet var jag med herr Anttila på Siesta. Har aldrig satt min fot i Hässleholm (o alltså inte Siesta heller) innan, men nu har jag! Här har ni två bilder

- Jag dricker alldeles för mycket läsk och äter alldeles för mycket chips och godis.

- Jag borstar tänderna alldeles för sällan.

- Jag tycker att det är jättejobbigt när folk blir arga för småsaker på mig, när jag själv kan bli arg på andra för exakt samma saker.

- Jag kan bli beroende av att klippa mina naglar så jag inte har några kvar.

- Duschar minst en gång om dagen.

- Jag litar oftast lite för mycket på folk (på ett dåligt sätt).

- Kan vara för snäll.

- Är ibland lite för snål.

- Det tar evigheter innan jag lämnar tillbaka något jag lånat.

- Dömer folk ibland utifrån musiksmak (men vad folk lyssnar på säger väldigt mycket om människor)

- Får ångest när jag inte lyssnar på mig själv.

- Vill ofta var ett psykologiskt stöd fastän jag har mycket själv att tänka på.

- Försöker att motverka att ha alldeles för mycket fördomsfulla tankar om folk innan jag känner dem.

- Handlar ekologiskt eller fair trade när jag tycker att jag kan det!

- Bli glad över mina egna framgångar

- Tar inte sida innan jag vet tillräckligt mycket om något.

- Har lätt för att hitta saker.

- Tar hellre ett seriöst än oseriöst perspektiv på seriösa ämnen, så som politik och religion.

- Är kritisk och analytisk om ALLT. = Försöker se två sidor av saken

- Tar alltid djurens sida!

- Alla har en chans tills den har slösats bort. (Ovana: ibland ger jag för många chanser)

Kommer nog inte på så många till. Antagligen har jag jättemycket mer. Eller jo, det är klart jag har. Vad har ni för ovanor?

Tänkte också bara tipsa om min kära partners (parnter som i kollega) blogg; Filip. Filip är en mycket finurlig figur som ofta verkar lite förvirrad men som har lite koll ändå. Han har ett öga för konst, vilket jag inte alltid har (men jag har ett öra för musik, hehe) och är mycket rolig. Hans blogg hittar ni här

Har ni tänkt på hur lätt man fastnar på Facebook fastän man ska göra massa andra saker, typ plugga? Innan jag skaffade Facebook för ett år sedan vägrade jag bli medlem på FB av följande anledningar; när alla blir för något blir jag emot, det verkade bara vara ännu en community och jag såg ingen framtid med det och det verkade tråkigt. Idag, när man har haft Facebook i nästan ett år, tycker man att det ligger en framtid i Facebook. Internet har länge varit en stor plats för alla är synas på, men på facebook kan företagen nå kunder desto lättare. Och idag hittade jag GOODIEBAG. Hur hittade jag det? En vän gillade Goodiebag, jag klickade mig vidare och ville veta vad det var och pang boom så har dem mig intresserad. Tänk att slippa köpa alla produkter man är intresserad av men är osäker på om de är värda pengarna eller ej, om de är bra eller dåliga osv. Med Goodiebag kan man få en hem Goodiebag med saker som man intresserar sig för och tycker om. Det är extra bra för oss studenter som har lite med pengar och tycker det är onödigt att lägga ut pengar på något vi inte vet något om. Att dessutom göra det och bli besviken gör en ju bara bitter. Med Goodiebag kan man prova produkterna i förväg, och dessutom lämna konstruktiv kritik till företagen som hjälper dem förbättra produkterna. Man får då testa produkter och fylla i ett kort frågeformulär. Svårare än så, förutom att man måste vara 18+, är det inte. Busenkelt och tänk vad spännande saker man kan få prova! Jag blev medlem idag, jag tycker alla ska bli medlemmar där. Särskilt bloggare!

Vi kanske ses där! Tjoho!

I morse skulle jag ha varit hos tandläkaren 08:30. Fan att jag satte den tiden, varför satte jag det inte på en kväll!? Aja. Mådde ju dåligt igår och var för trött i morse, så skippade det. Idag har jag filat vidare på min nya hemsida. Har tröttnat på den gamla som jag gjorde som projektarbete. Vill man lära sig lite fotoredigering har jag lagt upp ett inlägg på fahionate här. Inlägget beskriver hur jag redigerade bilden nedan.

Eftersom jag ska upp imorgon för att ha betygssamtal om mitt betyg i psykologi ska jag nog dra mig till sängen. Jag har suttit framför datorn i princip hela dagen, och man blir inte så klok av det. Jag brukar avsluta min dag med minst ett (brukar bli tre eller fyra) avsnitt av SATC, men nu ska jag nog fortsätta med Vems islam, som har legat i mitt rum i flera månader och väntar på att bli läst.

Bilden togs i samband med att jag följde fotografen Mike Zancotti förra året.

Det här det närmsta jag har kommit bröllopsfotografering, och jag tyckte det var kul!

När jag är utomlands brukar jag skaka på huvudet åt människors idioti när jag ser hur de behandlar djur. När jag var på Mallorca senast, och åren tidigare på Azorena (Portugal) såg jag djurhållning som skulle klassas som vanvård i Sverige. Jag har alltid tyckt att det är sjukt att det inte görs något större åt det i EU. Jag är egentligen ganska emot EU, men om man nu har EU, varför arbetar man inte mer aktivt för att inte bara människan utan alla djur ska ha det bra? Har inte vi alla sett hur hästar och kor binds upp vid motorvägarna i vissa länder, uttorkade, utan vatten och till och med utlämnade några grässtrån att tugga på? Och har inte vi alla sett hur deras revben nästan precis sticker ut ur kroppen? Det gör ont i mig att se det, det gör verkligen det. Och när jag tänker så, brukar jag tänka att det verkligen inte skulle ha fått hända i Sverige (eftersom vi har lagat som förbjuder det) och jag tänker alltid tack gode gud för Alla hästars värn (som alla borde googla fram en gång!). Jag har alltid varit en djurvän och när jag ser djur mår dåligt eller fara illa kan jag liksom inte låta det passera. Jag kan inte gå och plocka upp alla hästar på Mallorca från motorvägarna, men istället tänker jag på det; jag undrar hur ett land kan tillåta det, hur man som människa kan tillåta det och hur länge dessa djur egentligen lever.

Jag tycker självklart att både päls, tjurfäktning och rodeo är fel. Men det här inlägget är inte så enkelt att det egentligen ska handla om det. Angående tjurfäktningen, så tycker jag att man får skylla sig själv om man uppfostrar tjurar på det sättet och om man själv väljer det yrket, det är inte tjurens fel. Han förtjänade inte att dö. Men som sagt, det var inte det det här inlägget skulle handla om. Men jag tror att alla kan hålla med mig om att varje gång vi kritiserar något, som tjurfäktning och rodeo, eller vanvård, så ser vi tillbaka på vårt eget land och tänker "det skulle aldrig få hända här". För det första; det är självklart att det händer. En vän till familjen kör nödslakt på djur som inte har en annan utväg. Svenskar vanvårdar sina djur.

Men för det andra; hur är våran djurvård då?

Det jag tänker mest på är varje gång man hör historier om hästar som bryter benen som inte är lönt att rädda för de kommer aldrig kunna gå, eller bli normala eller kunna dra in samma vinst igen... blablabla, eller varje gång man hör om andra djur som det inte är lönt att operera. En barndomskompis till mig (förlåt om jag inte får dra upp det, men det är ett bra exempel) fick beskedet igår att deras hund inte kan opereras för sina bölder, pga tandinfektioner och en tumör i munnen. Förutom detta är han helt friskt, har ett starkt hjärta osv, men de ansåg att det inte var lönt att operera eftersom det ändå inte skulle hjälpa, och familjen måste nu bestämma sig för om han ska få leva eller inte. Enligt min uppfattning, har man inte ens diskuterat möjligheterna att först se till att munnen är frisk och ta bort tumören där, för att senare gå vidare och få en helt frisk hund, utan valet var "ska han lida eller inte?". Om detta hade varit en människa hade man gjort allt för att han skulle få bli frisk. Vi lägger ju jättemycket pengar på att ha människor på sjukhus och rädda deras liv hela tiden, fastän de skulle ha dött utan hjälp, och även hjärndöda människor får ta upp plats på sjukhuset. Vi avlivar inte en människa för att den har ont, utan den får starka mediciner för att minska det onda och för att den bannimej ska överleva (och tjäna samhället?). Det har varit mycket debatt om dödshjälp nu på senaste i med Aftonbladets reportage om "Kim" som var helt förlamad. Vi lät henne leva så länge vi kunde. Hade det varit ett djur hade vi tyckt synd om det och avlivat det direkt.

Jag minns själv när jag var hos veterinären med min kanin Robin Hood. Jag var då 12-13 år gammal och min kanin var då också väldigt gammal, men jag minns inte hur mycket. Han hade börjat tappa många mängder päls och börjat bli väldigt smal på sistone. Veterinären frågade mig, inte rakt ut men mellan raderna, med orden "...om du inte vill att han ska stanna" om jag skulle avliva honom. För att han var gammal! Vi avlivar inte ens pensionärer som är trötta och sega och magra som inte längre tjänar samhället, så varför skulle jag avliva min kanin som jag har haft sen jag var fyra år?

Och det gör ont i mig att inse att veterinärer sällan försöker ge alternativen för att rädda ett djur. Visst är djurvården väldigt dyr, men djur kan leva så oerhört länge och det är så onödigt att avliva ett för en småsak. Särskilt om det kan räddas. Att min barndomskompis hund lider är ju förstås ett sätt att se på saken, men jag hade gärna velat se att veterinären faktiskt kom med fler möjligheter för familjen. Ska inte ett djur få möjligheten att sluta lida utan att dö? Ska de inte få samma möjligheter som vi människor? För det är ju faktiskt inte som så att vi människor är möjliga att rädda och djuren inte. Vad tycker ni?

Lisa tycker att jag ska börja läsa hennes blogg. Så nu får jag ta och göra det och det får ni andra också ta och göra. Lisa är en mycket speciell människa, som jag alltid har sagt, och hennes blogg är lite ovanlig mot de jag brukar läsa eftersom den handlar mycket om litteratur; böcker och poesi. Vi lärde känna varandra för typ... cirka.. sju år sen på Halmstad Fältrittklubb och ibland känns det som om jag följde henne i hasorna men man hade väldigt roligt med henne! Jag trivdes inte så jättebra i min klass, eller kanske snarare i Halmstad över huvudet taget, men spenderade mycket tid i stallet och minns mycket därifrån. Jag har alltid sett upp till Lisa för, fastän jag har mycket kött på benen från hästvärlden och hanterar hästar bra, löste hon de situationer som man själv upplevde jobbiga. Som när PD och Tuffy vände rumpan till i boxarna så fort man kom in med grimman, tränset eller täcket, så kunde Lisa alltid hjälpa till. Därför gör det lite ont när Lisa skriver om vad som händer i stallet, för jag ville aldrig lämna Mickedala utan ville vara kvar och umgås med alla (både människor och hästar). Nu finns nästan inga av de hästar som var där när jag lämnade Mickedala för fem år sedan kvar, utan de är sålda eller bortgångna. Loke, som är "Lisas häst", påminner mig mycket om Baloo, och Lisa har en kategori på sin blogg som heter "Loke". Jag saknar min version av Loke när jag läser Lisas blogg.

Det finns två bloggare jag i huvudsak följer, och det är Blondinbella och Emelie Ohlsson.

När Blondinbella blev känd och kom fram i media tänkte jag mest "vad fan är det som är så speciellt med henne?" och "vem tror hon att hon är? Hon är en jävla fjortis". Det där sistnämnda var ett uttalande byggt på hennes videobloggar hon gjorde för flera år sedan och som jag och mina kompisar skrattade åt. Men idag är det verkligen tvärtom. När någon yttrar sig så om henne idag faller dem lite i ögonen för mig. För idag erkänner jag Isabella som en jättebra och stor förebild för unga, främst för unga tjejer men hennes ord kan även unga killar ta till sig av. Att trots att man exempelvis är skiljsmässobarn så har man inte ett förbestämt öde utan man kan tjäna sina egna pengar, o man kan tjäna gott om det och allting handlar om att tro på sig själv. O att tro på sig själv behöver man inte bara i arbetslivet utan även i skolbänken faktiskt. Hon ger mycket inspiration med sin drivkraft som såklart svenska folket kan störa sig på.

Emelie Ohlsson är en mycket duktig fotograf som jag nästan inte minns hur jag kom i kontakt med. Jag tror det var genom nätet; klicka klicka klicka-metoden o så hamnar man bara där ni vet. Jag upptäckte fort hennes sätt att arbeta med ljus och kollar då och då in på hennes blogg. Jag följer den inte dagligen, men går in några gånger i veckan. Genom hennes blogg har "lärt känna" henne och förstått att hon måste vara väldigt lätt att arbeta med och en mycket go och jordnära tjej. Därav att jag introducerade henne för min mamma och därav att hon eventuellt fotar min student nästa vecka!

Jag läser inte så många fler storbloggare än de jag nämnde ovan. Visst kollar man in på Kenza, för jag tycker om hennes kläder, o visst kollar man in på Kissie en gång i månaden (MAX) för att få hata någon lite tillfälligt. O visst har man kollat in Paow, men jag fastnar liksom inte för dem. Så nedan ska jag lista kompisars och andras bloggar jag följer då och då, lite småbloggare så där.

http://petralouise.blogg.se

...få bloggar jag kan utantill. Petra är så rolig, söt o på något sätt cool fastän hon är pryd, haha. Hon kan alltid bjuda på sig själv, bland anant genom dubbelhake-bilder på bloggen. Fast hennes blogg följer jag nästan bara för att det är hon!

http://emlld.blogspot.com

.. bloggen man INTE kan komma ihåg utantill. Jag vet inte, jag är inte duktig på att hålla koll på siffror och random bokstäver och så. Emelies blogg är svart, med färggrann text. Det tycker jag inte om. Den ser så instängd ut o jag vill bara att den ska få vara fri!!! Men jag tycker om att läsa den ändå!

http://gartzell.blogspot.com

.. Patricia, flickan i andra klassen, ett b-barn som jag inte umgås med. Hennes blogg är ändå gullig ibland. Så därför händer det att jag läser den

Vet verkligen inte vad jag ska säga idag. Det är inte kul för någon att veta att jag ser Desperate Houswives. Dock kan jag berätta att det blir antagligen Siesta på torsdag, o att jag tycker synd om min lille stackars pojkvän som har mycket ont just nu. 

Jag brukar ha mitt hår uppsatt i knut, det blir så här när jag släpper ut det

 

Haft en bra dag? Något som tillfört ett dagens tips?

idag har jag använt ordet "grymt" extremt mycket.

Det är för att jag inser att jag är grym.

Det är grymt att ha fotat över 70 hoppryttare som tävlar i världseliten, det är grymt att ha fotat 205 elit-hopphästar.

Det är grymt att kunna åka ner till Siesta for free!

Nej, tror jag ska gå o köpa cola för att vara snäll mot mig jsälv. Trots allt är jag bäst.

jag gör en lista på alla ryttare jag har fotat på horse show OCH deras hästar. o ja, jag behöver inte göra det men jag gör det för min egen skull. o så lyssnar jag på kent, bland annat då va.

men för att göra listan iaf, så måste jag gå igenom alla bilder, alla mappar. då pratar vi inte få bilder asså.

mina ögon faller snart ihop.

jag saknar min pojke.

jag fatter inte blogg.se NU funkade det, när jag bara ville prova. Aja, man får väl inte klaga nu för då funkar det inte med nästa bild.

I alla fall, kollar igenom bilder från Göteborg Horse Show från i år. åh älskar verkligen att vara där. Det finns seriöst INGET roligare. Eller jo, kanske. Men det är så underbart. Jag kombinerar mina två största intressen; media och ridsport. Det här är Geir Gulliksen som är en norsk ryttare med hästen Storm. Geir Gulliksen var en av elva ryttare som ställde upp i six bar-klassen. Six bar är inte en seriös tävling, utan mest en klass för sig som man gör för skojs skull, lite för status för att visa upp hur duktig man är och hur bra hästar man har.

I six bar har man sex hinder i en serie (ni vet när hindren är uppradade efter varandra) där det första hindret oftast börjar på 110 cm, andra 120 osv osv. Det vill säga slutar det sista på 160. När alla ryttare har hoppat det här, så höjer man för dem som har hoppat felfritt. Man höjer antingen fem eller tio centimeter åt gången. Till slut låg det hösta hindret på 185. Det är högt! och en häst hoppar inte det om den inte har en oerhört bra och självsäker ryttare. Den som vann den här jättehöjden var självklart Michael Whitaker (mannen myten legenden).

Men jag ska säga att jag aldrig har varit så rädd i hela mitt liv, eller så nervös kan man kanske snarare säga.

Ibland var hästarna så starka att de var tvungna att stanna mitt framför mig. Inte så troligt att hästen hade gjort den, men tänk om den hade hoppat räcket. då hade jag kanske inte levt just nu. Haha

Den bilden jag försökte ladda upp förut vill fortfarande inte laddas upp. det gör mig ledsen.

Emellanåt, när de känner för det, så funkar det inte att lägga upp bilder för mig. Eller jo, de läggs upp men det blir den där "röntgeneffekten" på dem. Är det någon mer som har samma problem? Jag vill inte skriva inlägg med fula bilder. Jag vill att alla ska se mina fina bilder.

Som en motreaktion tänker jag inte ha ett långt inlägg för det:

jag sitter o dricker cola, lyssnar cash o redigerar gamla bilder från Göteborg Horse show (som jag vill visa o prata om!)

Och typiskt nog tänkte jag gå ut med hunden nu, men nu började det åska igen och då tar jag inte ut henne. Hon har verkligen varit orolig idag, mer än vanligt.

Jag vet inte vad det är, om det är vädret eller något annat, men jag känner mig nedstämd och blä. Tur att man har choklad.

För övrigt ligger jag i sängen och är törstig. Har ändrat lite på rummet idag, bara jättelite, men tror jag ändrar lite mer senare faktiskt. Mest av allt vill jag få bort den röda bänken på mitt rum. Jag har även tagit mig an en städning av rummet idag och vi har även skrivit kontrakt med våra hyresgäster då vi hyr ut lägenheten i andra hand i åtminstone ett år, vilket är så länge vi hyr vår lägenhet i stockholm. Förhoppningsvis hittar jag något eget där. Hade förhoppningar om att Tobbe skulle dela med mig men han är osäker. Surt.

Jag är uppe så där onödigt sent som vanligt. Jag ska upp imorgon o ringa läkaren om en tid, så måste upp tidigt för att komma fram. Ännu mer surt. Surt är det också att datorn inte kan bestämma över hur mycket batteri de är kvar.

Och jag saknar Tobbe. Och vi hörs o syns inte förrän om två veckor. Det är tillräckligt med att ha distansförhållande, men vet ni hur jobbigt det kan vara att ha en kille i lumpen? Det ni!

är som sagt slutkörd. är hemma ifrån skolan idag. jag gick faktiskt hela vägen till stationen men insåg att ja, om jag mår dåligt då, klockan 8 på morgonen, så kommer jag göra det resten av dagen. därav att jag gick hem och la mig och sov. Så just nu väntar jag på att mamma ska komma med en härlig fanta exotic till mig. o så lyssnar jag på Johnny cash och ska fortsätta med min sista uppgift i psykologi. sen är jag klar. vilken lättnad. ska shoppa i helgen, för jag är så bäst.

Det är så oerhört störande att jag är helt slutkörd nu. Såg att Blondinbella söker assistent och jag skulle faktiskt jättegärna arbeta med henne. Jag gillar blondinen! Men orkar inte exakt just nu sitta och skriva ett mejl. Fan. får göra det imorgon.

Jag vill verkligen göra klart uppgiften inom loppet av elva minuter. Det kommer jag inte kunna göra. Fan. Det är jobbigt att känna av sina gränser för sent!

Nu ska jag nog ta mig an att borsta tänderna och se något avsnitt av sex and the city. kommer sedan stupa i säng.

En av mina fördomar är att estetiska ungdomar, som oftast lyssnar på popmusik, är socialdemokrater eller vänsterpartister. De vill nödvändigtvis inte ha revolution men de tror på den svaga människan och vill förändra världen. De tror på ett stort skattesystem med höga skatter och att alla ska dela lika. De behöver inte nödvändigtvis ha ett större intresse i politik och har därför inte så stor koll, men de tycker att särskilt socialdemokraternas politik låter snäll och rättvis och man är dum i huvudet om man inte vill att alla ska få ha det bra. Därför kallar dem sig socialdemokrater. De drömmer om ett samhälle där allting delas jämnt och det är hemskt att ”borgarjävlarna” vill roffa åt sig massa pengar. Dessa ungdomar spelar mycket musik, lyssnar på Håkan Hellström och fikar mycket. De går i stickade tröjor. De kommer från en lägre klass eller åtminstone medel arbetarklass.

Såg det här: http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/schulmanshow/article7124924.ab på aftonbladet och fick några funderare:

1. visst är rösten sjukt lik, det hade kunnat vara Michael Jackson.

2. varför lägger människor så mycket energi på att spekulera kring om Michael lever eller inte?

3. Är inte det här som med Jesus? Man vill på sätt och vis inte förneka Jesus död, eftersom man tror på att han ska komma tillbaka. Det är likadant med Lennon, Elvis OCH Michael Jackson...

Michael is the new Jesus. Hallelujah!

Jag längtar till att Tobbe ska komma hem från fält, hoppades verkligen på att han skulle göra idag men jag slår vad om att han säkert håller vakten nu och är vaken medan alla andra ligger och sover. Stackarn! Jag tycker inte att han ska åka till Halmstad heller. Jag tycker att han ska åka direkt hit. Jag tycker att han ska överraska mig, och jag tycker att han ska laga mat. Hmm.. vi får se helt enkelt vart allt laddar. Det är i alla fall jobbigt att inte prata för vi pratade för en vecka sedan men det känns som om det var minst två. Jag har massa förslag till honom när han kommer hem med, som kan innebära lite ändringar med Stockholm. Eller inför Stockholm.. Eller livet.. Eller vad jag nu menar.

I ena stunden är jag trött o andra pigg. Kroppen kan inte bestämma sig. Jag har inte kunnat plugga idag så imorgon måste jag köra hårt. dock har jag ju gjort viktiga saker, som att försöka se till att få jobb. Så det kanske inte är så dåligt ändå.  Jag funderar på att sätta mig ner och läsa lite politik nu. Låter inte så kul, men jag kan kasta mig över från höger till vänster och från vänster till höger om jag vill. Just nu är det höger, men jag kan också börja tycka synd om alla och sätta mig på vänster. Jag har alltid velat skriva en samhälls/politikblogg. Det har inte gått så bra fastän det har kommit några sådana inlägg under åren, men problemet är att det kräver så oerhört mycket energi från en. Det är som att skriva ett skolarbete. Och jag är jättenoga med att argumentera och veta vad det är jag pratar om. Så det kanske kommer ett sådant inlägg imorgon, när jag orkar!

Har förresten säkrat två mvg nu verkar det som. I svenska c och historia a. Great. Och jag kan inte ens berätta det för min pojkvän. för han är borta. hatar försvaret.

Jag vet inte om jag är på väg att bli sjuk, för jag fryser hela tiden numera. Mamma sa igår att det kan vara pollenkänningar (jag är allergisk) men allergitabletterna hjälper mig inget. Jag tror att dem bara är ett litet blått piller som funkar om man tror på dem. Och jag tror inte på dem, så jag upplever inte någon effekt. Placebo!

Men visst, jag älskar Köpenhamn. Det är en av världens finaste städer. Men jag vill ut. Jag vill inte kunna prata svenska. Jag vill ut ut ut ut ut ut ut!

Nu är jag barnslig.

ännu mer barnslig var jag som såg Sunes sommar och cyniskt nog insåg jag att det inte alls är en kul film. Eller jo, den är rolig på sina ställen men jag hade minnet av att den var roligare. Den handlar ju typ inte om något. Så nu är jag lite besviken.

Problemet är ju dock att jag inte vet vad jag ska skriva, blogga, prata om. Möjligtvis att jag har pluggat åtminstone några timmar idag fast med en och samma uppgift. Och att jag skulle kunna fortsätta för att jag inte är trött ännu. Kanske kan jag berätta att jag spenderade hela gårdagen till att se Mysteriet på Greveholm, o att jag idag har börjat kolla på Sunes sommar. Jag kan också säga att jag har gjort mina inbjudningskort till studenten som ska skickas iväg till på måndag (tror jag) och att jag har införskaffat mig en ny bok till bokhyllan som ska få stå där några år innan jag läser den. Boken jag köpte är "Che" (Björn Kumm) och om den kan ni läsa här.

Jag har alltid varit nufiken på Ernesto Guevara. Varför? Jo, för att hans ansikte har jag sett så oerhört många gånger utan att ha vetat vem han var. Jag vet fortfarande inte, inte mer än att han har haft med situationen på Kuba att göra. Och jag vet ingenting om situationen på Kuba heller och det gör mig så arg för det verkar vara så oerhört viktigt och jag förstår ingenting av det där. Och jag vill lära mig och förstå.. världen och människorna i den. Och då tycker jag att det är viktigt och läsningen är mitt sätt att ta reda på saker och ting. Nu ska jag bara ta mig igenom att läsa den. Dessutom, hur ska man kunna vara en bra journalist om man inte har någon aning om vad det som har skrivits och skrivs handlar om?

Vad kan jag mer berätta... Hm... Jo, kanske, att jag inte har kommit in på Biskops-Arnö vilket gör mig lite små sur. Sökte in på bildjournalistik där och jag försöker förstå vilken del det var som jag inte kom in på. Men jag antar att det är de tre bilderna jag själv är missnöjd med som jag faller på, och så kan de anse att jag är för ung. Det där med ålder är ju riktigt klurigt. De vill ta in folk från olika åldrar och då kanske de tog in någon som är lika gammal och har gjort mer än mig. Eller ja, jag vet inte. Men i alla fall så har det självklart funnits en Plan B vilken jag alltid har haft i tankarna. Att jag inte kom in innebär förstås inte att jag stannar kvar i Göteborg och inte väljer att flytta till Stockholm. Jag hoppas på att komma in på Stockholms Universitet där jag har sökt följande kurser:

- Medie- och kommunikationsvetenskap

- Journalistikvetenskap (typ samma som ovanstående)

- Islamologi (kvällskurs)

Att bara gå en kurs och inte ett helt program gör det ju möjligt för mig att söka in till Biskops-Arnö nästa år, vilket var min tanke. En kurs är såklart heltid men jag kanske bara är på SU två dagar i veckan och resten hemma. Då kan jag jobba vilket är jättebra för då kan jag också ta mig tid att frilansa lite och driva eget. Super! Så världen går ju inte under för det! Och under tiden ska jag arbeta upp min portfolio. Som sagt, jag går inte under utan det finns fördelar med allt!

Aja, sist men inte minst (tror jag, om jag inte kommer på annat att skriva om) så har jag haft ett sko-issue i flera månader nu. Jag känner nämligen till ett par jättesnygga skor som jag vill ha och velat ha dem sen första gången jag såg dem. Lite kärlek vid första ögonkastet kanske. De ser ut så här:

nackdelen med dessa underbara skor är att de kostar ett studiebidrag. Är de värda det? Behöver lite tips och råd nu. Jag älskar dem. Finns även i svart. Kommentera nu om vad ni tycker!

PS! jag saknar min gosse.

Min första blogg var här på blogg.se, eller nej. Den var på nogg, men mest har jag använt blogg.se i början. Jag minns inte vad alla dem bloggarna har hetat som jag har haft här. Jag har heller ingen aning hur länge. Jag började nog blogga för fyra år sedan, men jag har blivit sämre och sämre på det. De två senaste åren har jag hängt på blogspot. Jag älskar blogspot för att det är så sjukt enkelt att byta design där. Hela tiden. Här på Blogg.se måste jag vara en html-guru för att ha en snygg design. I alla fall. Varför byter jag från blogspot? Jo, för jag stödjer inte Hundslynans "verksamhet" och vill inte vara på samma bloggportal som henne. Jag är emot censur och tycker inte att man ska ta bort bloggen, men jag är lika mycket emot tidelag och tycker att blogspot med bör vara det. Därför stöder jag inte deras portal längre.

New York never sleeps. Jag tror inte att New York någonsin sover. Där händer alltid något. Den här bloggen kommer inte enbart handla om min dröm för det är omöjligt. Men jag har en dröm om att jobba på en stor tidning i New York. Exempelvis Rolling Stones Magazine eller The New York Times. Därav bloggnamnet.

Vem är jag?

Malin Nilsson

född 1991

Har tusentals intressen. Mediekommunikation, marknadsföring, media överlag, politik, religion, hästar (ridning, psyke, skötsel), fotografi, musik, journalistik är några av dem.

Föddes i Halmstad, bodde tre år i Partille, bor i Kungsbacka sen två år tillbaka men flyttar till Stockholm i juli.

Har pojkvän som heter Tobias sen snart ett år tillbaka.

Driver fashionate.se, är uppväxt i en företagarfamilj och har en syster som bor i australien.

Så. hejdå.