Sverige, i min barndom var du felfri

Du var barmhärtig, öppen och gav mig friheter.

Du var luften under mina vingar.

Du var möjligheternas land, det var hos dig min framtid låg

Över dig föll inga atombomber,

på din mark har det inte krigats på på tvåhundra år.

 

Jag minns hur mycket det pratades om vad vi ska vara glada för.

Att vi får bestämma, och vi ska vara glada över maten och vattnet vi får i oss var dag.

Ibland fick du mig att tro på paradiset det sades att vi levde i.

Ett paradis där vi tror oss ha all kunskap som går att ha

all makt som går att nå

alla lycka som går att få

 

På tv visas filmer på svarta, svältande och fattiga barn som måste gå flera mil för att få sitt vatten, som måste skövla sin egen mat.

Man känner sig så jävla korkad som tror att det inte finns några städer i Afrika,

fastän man någonstans vet att det måste det göra.

Svensk tv visar svensk rikedom och afrikansk fattigdom. Hur ska jag kunna veta något annat när jag tillhör den generation som har uppfostrats framför tv-rutan?

 

Jag heter Malin Nilsson och jag är paralyserad

Jag är okunnig

och jag har ett bristande intresse för vårt lands politik och dess system

Jag är helt enkelt svensk

 

Visste ni att vi hade som mest valdeltagande i riksdagsvalen på 70- och 80-talet? Det var runt Berlinmurens fall som siffran deltagande plötsligt sjönk och har inte än idag lyckats ta sig upp till samma siffra. Borde inte människor ha insett hur viktigt det kan vara med ett ökat deltagande efter kalla kriget? Varför sjönk siffran? Varför sjunker den?

 

Vi hamnade förstås framför tv:n. Jan Stenbeck grundade Tv3 1987 och svenska folket hade nu chansen att se reklam på tv. Reklam som man idag hatar, längtade man efter att få se. Det var nytt och spännande. TV:n måste ha varit, och är, en utmärkt propagandamaskin. Tänk hur mycket information människor kan hållas borta ifrån så länge det inte sänds på tv, skrivs i tidningar eller sägs i radio. Tänk vilken underbar värld man kan visa. Tänk hur man kan få alla andar länder att framstå.

 

Svenska folket måste någonstans ha börjat flyta med i en ström, paralyserade och helt omedvetna om deras omgivning. Att vi inte deltar i våra riksdagsval där vi för en gångs skull har chans att påverka, måste någonstans betyda att människor tror här att vi har det så bra att det inte kan bli bättre. Det spelar ingen roll vilket parti som leder oss för vi kommer alltid ha det lika bra ändå.

 

Människor är aldrig helt nöjda. Alla i en befolkning kan inte känna sig nöjda. Men vi bryr oss helt enkelt inte längre än till diskussionerna runt köksbordet hemma. Ens tankar och åsikter når inte ut, man låter dem heller inte komma längre.

 

Det sägs att vi har yttrande- och åsiktsfrihet. Förklara då för mig varför vi jagade kommunister i Sverige under kalla kriget. Förklara för mig varför mina åsikter skulle kunna drabba mitt betyg i samhällskunskap. Förklara för mig varför vi inte har fått vara med i en folkomröstning sen 2003. Varför fick vi inte lov att rösta gällande FRA? Och snälla, förklara för mig varför svenska folket fortfarande bara sitter hemma och klagar på samhället. Varför deltar dem inte i våra val? Kanske är det för att inga partier uppfyller den politik man skulle vilja ha, men varför använder vi då inte yttrandefriheten? Varför genomför vi inte fler demonstrationer, varför gör vi inte mer uppror? Vad är vi så rädda för?

 

I Iran har oliktänkande, dvs motståndare till regimen, alltid riskerat tortyr eller till och med döden. Det har ändå inte hindrat dem från att vara aktiva i organisationer, leda organisationer och kämpa emot. Jag beundrar dem som har vågat stå upp, som inte har låtit sig skrämmas av Hizbollah. Jag beundrar dem som har stått ut med tortyr och aldrig förrått en kamrat.

 

Svenskar må ha det bättre än iranierna. Dem har inte våra – på papper - friheter. Men det vi inte har är kämparglöd. Det enda vi har är propagandan för demokratin och den finns i media, hos politikerna och i skolan. När ska jag få yttra mina åsikter och tankar så fritt att det inte ger mig några som alls konsekvenser? Jag ska säga er att jag längtar efter den dagen.

 

Demokrati – vad är det? Har vi det?

Demokrati måste vara Sveriges mest framhävda ord, men hur kommer det sig att vi kritiseras av FN och Paul Hunt? Vi som ska vara så öppna och barmhärtiga som tar in så mycket flyktingar från så många olika länder.

2006 gjorde Paul Hunt studier i Sverige som bland annat gick ut på hur vi behandlar våra flyktingar och asylsökande. Han har uppmärksammat att vi i Sverige nekar dessa människor som har begått brott en rättvis rättegång. Flyktingar har heller inte rätt till samma vård som vi andra svenskar har. Sveriges flyktingspolitik lever helt enkelt inte upp till Fns konventioner, där det bland annat nämns att alla ska ha rätt till vård.

 

Och när vi ändå är inne på friheter och konventioner, hur främjar man konventioner och demokratin genom att förbjuda burka? Att lägga till förbud i något som ska likna en demokrati kommer föra vårt land närmre en diktatur än demokrati. Dessutom, hur kan våra politiker vara så okunniga gällande muslimska kvinnokläder? När burka förbjuds, är det fortfarande okej att klä sig i slöja, abaya och jilbab? Eller kommer dessa till slut också förbjudas?

Det är pinsamt att veta att även våra politiker är okunniga. Fredrik Reinfeldt hävdar att burkan skulle vara kvinnoförnedrande. Ett missförstånd gällande slöjan är att många tror att den är påtvingad av familjen eller ens man. Varför använder kvinnor slöjan? Jo, för att upprätthålla deras värdighet och bidra till ett lugnt och tryggt samhälle. De bär slöjan för Gud. Om detta står det i Koranen:

”och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen”.

 

Att förbjuda muslimska kvinnokläder är som att förbjuda vilket klädesplagg som helst. Tänk om vi kunde leva ut våra friheter till fullo, vilken lättnad det skulle vara. Tänk vad skönt det hade varit för alla att kunna gå till skolan och inte bry sig om vad människor säger om ens kläder. De får lov att säga det, och jag får lov att bära det.

 

Demokrati är ett drömsamhälle, som aldrig kommer att uppnås. Med tiden ändrar vi hela tiden demokratins innebörd. Vi kommer alltid kämpa efter något vars ribba ständigt höjs. Jag säger inte att vi har det värre än andra. Det jag säger är att det demokratiska systemet fungerar inte så länga människor inte har viljan att medverka, och med det minskande valdeltagandet verkar människor inte medvetna om vad som händer. Det är som om de inte ser, hör eller känner. De känner sig inte berörda. Jag tror inte på att människor i landet är nöjda. Jag tror att vi har alldeles för många som kommer hem arga efter att ha stött på ett av alla system som inte är helt perfekta i vårt samhälle. Och om man vill förändra, och valdeltagandet känns helt meningslöst, skrik. Jag vill höra svenska folket skrika. Jag vill se bloggarna fyllas av argumentationer, åsikter, förslag om förbättringar. Jag vill se torgen fyllas, jag vill se gatorna fyllas av demonstranter. Jag vill ha tillbaka punkarna. Jag vill ha något som visar att svenskarna är vakna. Att de vill ha något bättre. Att de vill påverka