jag har röstat

har du?

den tråkigaste debatten någonsin.

Gud vad tråkig debatten med de rödgröna är. De är ju inte intressanta någonstans. Efter att ha ödslat flera timmar på tjatiga Mona Sahlin och de icke utstrålade Ohly och... ja.. vad han nu heter.. ni vet HAN! så ja.. då vill jag inte se längre.. men så ödslade jag alla två timmar på dem. Nej nu tänker jag lägga mig i sängen och läsa som jag borde ha gjort istället... Mycket mer värt!


Ner med rödgröna.

nu kan jag Studera på riktigt!

Äntligen äntligen äntligen kom min kurslitteratur idag! I och för sig fattas det två böcker, men nu kan jag äntligen börja plugga och sluta känna mig som en dålig student.


Idag är det egentligen pub på JMK. Först ville jag gå, men sen hindrades jag av att inte ha några pengar. Men så kollade jag mitt konto och fann 70 kronor där. Yes! tänkte jag, Då får man en cider eller två!
Men ack så fel. Jag insåg att man bara kan betala med kontanter på  JMK... och att jag har 70 kronor hjälper mig då ingenstans faktiskt. För jag kan ju inte ens ta ut dem och bankerna har stängt. Det suger lite. För att gå på puben kan ju leda till en hel del gemenskap, men istället funderar jag på att krypa ner under täcket och börja läsa allt jag borde läsa. Särskilt av författare som Balnaves, Hemelryk och Shoesmith, eller Olsson. Den sistnämnda har skrivit om yttrande- och tryckfrihet. En stor mängd paragrafer misstänker jag att boken innehåller, men det är intressant utifrån det perspektiv att man kan kritisera det. I love to critisize!


Nu tror jag att jag ska gå och köpa lite popcorn. Som jag skrev för bara några rader sedan borde jag plugga, men jag vet inte om jag vill missa utfrågningen av de rödgröna...!



litteratur och trovärdighet

När jag nu sitter och läser Reklamens makt över medierna av Karl Erik Gustafsson blir jag väldigt fundersam. Jag har hunnit läsa två kapitel och finner det väldigt konstigt att jag ska läsa den här boken som en del av min kurslitteratur. Visserligen är Karl Erik Gustafsson uppenbarligen professor i massmedieekonomi, men de här två kapitlen innehåller mycket av hans åsikter, vad andra personer har sagt och skrivit - som lite av min andra kurslitteratur.

Under högstadiet och gymnasiet tjatade mina lärare om att vi absolut inte får använda Wikipedia. Däremot får vi använda oss av dagstidningar, för de är mer trovärdiga. Att dem i sin tur ibland faktiskt använder wikipedia är det ingen som har tänkt på. Det jag blir fundersam över är att - om jag inte får använda exempelvis Wikipedia, varför ska jag då läsa något som någon annan har sagt, återberättat av en annan person som mellanled? Varför ska alla få skriva böcker men varför ska bara viss litteratur, vissa källor räknas som pålitliga?


Jag tror nämligen inte att litteratur stämmer till 100 % bara för att det är en professor som har skrivit den. Jag tror inte på vetenskap till 100 % för i slutändan beror det på hur forskaren har tolkat den. Jag tror att statistik däremot har stor makt, men som kan användas på allt för fel sätt. Eller är det i så fall på rätt sätt? Ljuger statistik aldrig?
Varför tror jag inte på vetenskap? Jo, för det första handlar det alltid om hur den som forskar fram ett resultat tolkar ett resultat. Visst är saker och ting på ett visst sätt men vi alla tolkar saker och ting olika. Jag har många vänner, eller rättare sagt alla jag känner som har fått lyssna på det här av mig förstår det inte. Men jag tycker det är logiskt. Statistik och forskning kan vändas till ens fördel.


När Sverige hade ett rasbiologiskt institut (som infördes 1921 i Uppsala) forskade man ju på skillnaderna mellan människans olika raser. Idag är det ju nästan i princip strängt förbjudet att ens tala om dessa raser, och påstå att det finns skillnader. På den tiden var det inte så och då var man ju väldigt inriktad på att hitta skillnader. Man såg till och med skillnad på om någon kom från Halland eller Småland. Idag är det ju fult att tänka i dem banorna, det klassas som rasistiska tankar och skulle man göra samma forskning idag skulle man inte nå samma resultat. så länge man inte är Sverigedemokrat och förbryllat försöker göra en undersökning som stödjer deras politik. Förstår ni vad jag menar? Man använder forskning till sin fördel, knappast för att motbevisa sig själv.


Vissa böcker anses vara mer trovärdiga bara för att den har skrivits av en journalist, som kanske har upplevt sitt jobb och branschen på just sitt sätt, och vore en sådan bok skriven av en professor har han kanske inte ens samma erfarenheter som journalisten. Att göra bedömningar och skriva ut i böcker och säga "det här är rätt, det är så här det är" är därför svårt. Ska man ens få använda ordet ÄR utan att på följd nämna ordet Kanske? För hur kan man veta att något verkligen ÄR på ett visst sätt?


Så nu sitter jag och läser en bok, skriven av en professor i massmmedieekonomi och som nämner statistik, siffror och en mängder andra, citerar andra. De han citerar är ju i slutändan bara vanliga människor som har hamnat i en viss bransch och alla har sina tolkningar, upplevelser och erfarenheter från det. Det finns inga rätt eller fel. Det finns bara åsikter, intryck och tolkningar att utgå ifrån. Så på vilket sätt är det mer trovärdigt än Wikipedia i slutändan?


Obs: Det är även på det här viset jag anser att propaganda växer fram och finns.

a piece of my heart,

Jag tar en paus i mitt pluggande. För jag läste första kapitlet och det var helt onödigt och nu skriver jag ut det andra kapitlet - hoppas det är mer givande. Jag råkade logga in på min gamla blogg, jag visste inte att den fanns kvar. En jättegammal blogg, från ettan på gymnasiet.

"Jag har rosa hår, fast det skulle bli rött. Rubinrött. Men så blev det såklart inte eftersom allting bara blev fel. När jag tvättade ut geggamojan som var mörkt lila och lite halvrosa, duschade jag i ungefär tjugo minuter i illrött och illrosa vatten. Färgen hade inte gått ur helt när jag klev ur duschen. Så nu har jag rosa hår och mitt ex hemsöker mig. Han är ett spöke för mitt nutida liv, fastän att han lever. Innan har han blockat mig på msn ett antal gånger utan någon riktig anledning. Förmodligen är det för att han inte kan stå ut med livets gång - förändringarna. Men där emellan blockeringarna och något han gjorde nyligen, ringer han mig om natten. Onykter, men ibland nykter. Denna gång var han tydligen onykter, men jag tror inte att det där var fyllesnack för det har jag hört så många gånger i hans nyktra jag. Han frågade mig vad jag tyckte om honom, och jag klargjorde att jag inte tycker om honom som jag gjorde förr. Jag klargjorde varför och jag hoppas att han förstod. Men han var onykter och det är inte säkert att han förstod. Det är inte ens säkert att han minns den natten. Men jag klargjorde att man kan inte slå sina före detta flickvänner och tro att dem fortfarande ska lita på en, vara helt orädda för en och dessutom tycka om en. För när man en dag blir slagen av sin före detta pojkvän som man fortfarande älskar kan man inte ta in vad som nyss hände. Kärleken gör en blind och här har vi beviset. Om det hade varit någon annan, eller om jag inte fortfarande hade varit så oerhört jävla kär och naiv, skulle jag nog reagera helt tvärtom. Men jag låg kvar på sängen, undrade vad som nyss hade hänt och sen sprang jag efter den person jag just då älskade. Och jag bankade på badrumsdörren för att han skulle öppna. Och jag bröt ihop utanför i tårar för jag var så jävla rädd att han skulle gå för långt med hatet mot sig själv. Jag hann aldrig fråga mig själv om jag hade gjort något fel, eller varför han gjorde det. Jag hade närvarat hela händelsen och jag visste vad som hände. Men vad jag menar är att kärleken gör en så oerhört blind att man aldrig kan se på riktigt. Det är som att bära solglasögon för att skydda sig från solen. När kärleken slår till har du på dig någon slags dräkt för att skydda dig själv mot att se alla negativa delar. Kärleken tar bara fram det bästa hos folk. När man efteråt börjar komma över personen och inse vad som egentligen har hänt. Att allting faktiskt var på riktigt och man börjar inse hur allvarligt det egentligen är, kan man inte längre hålla fast vid personen. Någonstans känner man avsmak, samtidigt en längtan efter den person han en gång var. Men avsmaken gör att man inser att man inte kan längre älska personen för det är inte den person du föll för. Du kan inte längre ge stöd till en person som inte tar emot din hjälp, och som heller inte inser vilken skada han gör andra.


Därför kan man inte ta tillbaka en person som har insett, ett år och fyra månader senare, vad han egentligen förlorade. Man är rädd och man kan inte lita på personen."




Länk till den gamla gamla bloggen



 


jag är en enkel man i en konstig värld,

Det blåser. Det är grått. Jag är trött. Det är höst. Jag vill inte ha höst, jag vill vara pigg. Just nu ser det ut som om det ska falla från skyn när som helst och,
då kan man likväl lyssna på Winnerbäck och gräva ner sig
i sin ensamhet, tystnaden
eller någonting.


Jag försöker plugga. Jag har läst klart hela mitt kompendium - för min kurslitteratur har ännu inte kommit. Det gör mig sur. Jag behöver ju den. Den har inte gjorts mer än att skickas. Det är dumt. Dessutom finns det en bok jag behöver men inte hittar någonstans på nätet - det är jättestörande. All makt åt medierna eller ge folk vad folk vill ha heter den och är skriven av Robert McChesney, 2001. Den är med andra ord inte jättegammal, och den verkar väldigt intressant så jag behöver den verkligen. Jag står på kö på biblioteken här i Stockholm och av just den boken finns det typ fyra exemplar i hela stan på biblioteket. Hur sjukt är inte det? Okej. Jag hittade den på Cdon nu. på engelska. På engelska heter den Rich media, poor democracy - communication politics in Dubios Times. Hur skulle man kunna gissa att den heter så? Aja, nu får jag läsa en hel bok på engelska istället. Det suger, men aja.


Nu ska jag väl ta och läsa Reklamens makt över medierna istället. Första kapitlet, 16 sidor. Låter intressant? Ganska.. Hoppas det är välskrivet bara! Ha en bra dag!

hey

hello my friends.
jag är ganska dålig idag. jag har inte pluggat som jag ska. men det ska jag göra nu. därav att jag inte bloggar. däremot ska jag läsa om bildjournalistik vilket är jätteintressant! så nu ska jag nog vara uppe ett tag och bara läsa. bra att jag inte är trött än, bra att jag har lite godis kvar i min godispåse!
Nej, om jag ska ta och sätta igång kanske.... men vet ni? på fredag gör jag och tobbe antagligen en roadtrip ner till halmstad från Skövde! Ska bli jätteroligt för då kan jag äta pizza på Ibbes och hälsa på Baloo på gfrk!

dålig bloggerska

Jag bloggar  jättedåligt just nu. Men nu kommer en snabb update. Idag har jag varit i skolan och lyssnat på Mediarätt - yttrande- och tryckfrihet och sånt ni vet! Imorgon är jag ledig. Nu alldeles snart ska jag ta och kolla på ett studentrum! Spännande va?

Svarar på kommentarer senare
Förresten var det massa demonstranter som stoppade ett SD-möte i Göteborg idag. Läs mer här

Att börja på noll,

Jag är inte den som har fått allt levererat på ett silverfat framför mig. Visserligen är jag från "en vanlig svensk familj" precis som alla andra och jag är uppväxt på ett bra område i lilla Halmstad. Visst är jag ett skilsmässobarn fastän jag själv anser att jag inte far illa av det - vi var fortfarande en familj. Men jag har redan fått möta en hel del prövningar i mitt liv - som när min pappa gick bort för tio år sedan (endast nio år gammal), utfryst av ett helt samhälle som en gång var ens bästa vänner, mött många ekonomiska svårigheter och motgångar, blivit manipulerad och slagen av en före detta pojkvän - är bara några saker av det jag har gått igenom. Under senaste åren har jag fått betala mina ridlektioner själv, jag har inte kunnat säga "mamma betalar", när jag var 12 år skaffade jag och min syster oss den hund jag har tjatat om sedan jag var jätteliten - jag har helt enkelt sällan fått något helt gratis. Man kan ta livets motgångar som något dåligt, låta det ta knäcken på en, eller så kan man göra tvärtom. Man kan bli stark av det, ha mål framför sig och ge sig fan på att uppnå dem.



När jag köpte min systemkamera i januari 2008 tänkte jag inte längre än att jag bara skulle bli bra på att bilder - inte skulle jag överlägga att bli fotograf - jag skulle ju bli regissör. Så kom Emma Svensson (Rockfoto-Emma) till vår skola och föreläste. Jag som älskar musik insåg att "ja, varför börjar jag inte med konsertfoto?" - eller att jag i alla fall skulle blanda mitt musik- och mediaintresse med varandra. Dayna kom med den briljanta idén att starta en musikblogg - Musicstream - som faktiskt öppnade dörrarna oerhört mycket för mig. Jag (vi) intervjuade och fotograferade små Göteborgsband så som Kapten Hurricane, Kamensky, The Berndt, Sleeping Beauty.. Det året tog jag mig in på Håkan Hellström - min första konsert med fotopass! - och därefter var det Kulturkalaset som gällde.


Några månader därefter satt jag uppe i ett kontor med stora fönster, med utsikt ut över Göteborg. Jag befann mig i samma rum som bildchefen Anders Håkansson uppe i det omtalade GP-huset och han kollade igenom mina bilder som jag hade skrivit ut i skolan. Format A5, matt papper. Fina bilder. Jag kom att bli på Göteborgsposten våren 2009 i fem veckor (och två dagar - helgen vid Göteborg Horse Show). Jag var då 17 år. Jag hade nog totalt ett femtiotal bilder publicerade i tidningen. Första veckan träffade jag Laleh och hon kastade slängkyssar mot mig när hon åkte iväg i spårvagnen och några veckor där efter stor jag framför kronprinsessan. Också var jag på Melodifestivalen och veckan där efter Göteborg Horse Show. När jag återvände till Göteborgsposten, för att vara på nöjesredaktionen två veckor, på hösten fick jag reda på att det egentligen inte var tänkt att jag skulle ha varit där dem fem veckorna. Dem tar egentligen inte emot gymnasiepraktikanter (eller något) - men då kunde jag likväl få komma tillbaka. Med andra ord är jag ett specialfall på GP.


Jag håller koll på vilka artister jag har fotograferat. Den senaste jag fotograferade var Ozzy Osbourne
- rockstjärnelivet har alltid varit tilltalande i mina ögon och därför är det kul att fotografera legender.


Våren 2009 gjorde jag också ett fotoprojekt där jag fotade två olika genrers - mode och sport. Jag satsade fullt ut och tog mig in på HBK- och IFK Göteborg-matcher, Åby travbana och fotade V75 och jag lånade kläder från Tara, Indiska och JC. Jag lånade kläder och smycken för flera tusen och till min hjälp hade jag make up-artister både från Face Stockholm och från Drottning Blanka Gymnasium. Hösten 2009 läste jag journalistik som inriktning på min media-linje och blev "bildredaktör" på vår tidning Pure Magazine. Jag såg också till att Pure Mag. kunde ta sig in på Melodifestivalen den här våren, men innan dess hade jag även tagit mig in på Depeche Mode och ännu tidigare fixade jag en intervju med Alexander Zetterman - som är den bästa han har läst om sig själv! (Läs den här)


I våras började jag även fotografera för Festivalphoto, och som det ser ut idag har jag på mindre än en månad blivit bildredaktör på Festivalphoto, fått en anställning på The Studio (jag skrev kontrakt idag!) och kommit in på journalistikvetenskap vid institutet för journalistik, medier och kommunikation (vid Stockholms Universitet). När jag ansökte om The Studio-jobbet var det mest för att jag visste att jag kan. Sen är det sällan man faktiskt får svar när man gör jobbansökningar via mejl, men nog fick jag det. Och nog fick jag komma och utbildas. Och nog fick jag jobbet. Det är faktiskt något av det roligaste jag har varit med om!



Jag skriver inte det här för att skryta, jag skriver det här för att jag är glad över att det har gått så bra för mig - och för att inspirera andra. Jag har i januari fotograferat i tre år. Jag har redan gjort jättemycket och som jag säger  - jag har aldrig fått något levererat på ett silverfat framför mig. Det är ingen som har kommit med pengar, ingen som direkt har hjälpt min familj när vi har haft det svårt och det är ingen annan än just jag som har hjälpt mig komma dit jag är. Jag har inte haft någon som har berättat för mig hur jag skaffar ackrediteringar, jag har ingen som har berättat hur, när, var, varför. Jag har inte fotograferat med den proffsigaste utrustningen direkt utan jag började precis som alla andra med min Canon eos 400D och dess EF-S objektiv - och med det fungerade det utmärkt att fotografera konserter. Jag har många drömmar för framtiden, och det är långt tid. Men jag är nöjd med vad jag har uppnått hittills. Jättenöjd. Man kan bli precis vad man vill. Man måste bara vilja det tillräckligt mycket.



Med tanke på det jag har gått igenom hade jag likväl kunnat hamna i evigt festande, droger, dras till samma sorters killar. Jag hade faktiskt kunnat råka riktigt illa ut. Jag har valt att satsa på mitt liv, på mig själv. Jag har valt att se framåt, inte bakåt. Och det kan alla göra.




Min låda med ackrediteringar!



Vad tycker du om det här inlägget?

sent idag med...

Jag sa att jag skulle blogga mycket idag. Men jag hamnade i skolan och därefter studion och jag råkade vara där alldeles för länge. Idag skulle Ehlin se hur lång tid det tar för mig att plåta mina kunder. Första kunderna tog 1,5 h. Det är för lång tid. Nästa kundpar tog faktiskt bara en timma. Jag kan skynda på mig ganska bra eller hur?

Förlåt att jag inte har bloggat! Men det kommer! I helgen ska jag bara plugga och städa i ordning här hemma! Och planera! Jag tror jag har haft världens bästa månad förresten...

Därför har jag blivit dålig på att blogga,

Ni som har läst min blogg ett tag vet att jag  var mycket bättre på att uppdatera förut. Anledningen till varför jag är så dålig nu är inte för att jag inte vill, utan snarare för att jag inte kan. Dagarna ser nämligen ut så här: upp vid åtta, åka vid nio, JMK vid tio till tolv, därefter åka till Östermalm, befinna sig på The Studio till kl 21 och därefter åka hem. Därefter är jag helt slut. Jag hinner inte plugga så mycket vilket jag borde göra.

I och för sig beställde jag min kurslitteratur i morse, så jag har mycket att catch up sen när det kommer. Men jag kommer blogga mer när jag får koll på läget. Imorgon blir det jobb, på fredag bara lite skola. Då hörs vi mycket mer! Thank you for your understanding!

word,


God morgon!

Oj, idag vaknade jag tidigare än vad jag hade tänkt mig. Hur ofta händer det på en skala? Jag har ett val att göra nu på morgonen och jag kan inte bestämma mig. Ska jag gå på den obligatoriska föreläsningen och därefter en paneldebatt som inte är obligatorisk därefter? Eller ska jag åka till studion? Jag kan inte bestämma mig.

Nu ska jag se lite debatter på Svt medan jag vaknar!

Extreme fast makeover?

Sedan jag har kommit hem har jag mest legat i sängen och tagit det lugnt, pratat med pojken och ja suttit framför datorn... jag är fortfarande trött, men snart ska det ätas! och Jag måste vara beredd på att springa iväg till t-banan om cirka 40-50 minuter. Till en konsert kan man inte sticka i mjukisbyxor fulla av hål och pojvännens handbollströja. Man måste åtminstone låtsas se så där rockstjärne-fan-journalist-cool ut. Så jag sprang och bytte om. Extreme fast makeover tror jag det kallas, eller?


Förresten kom jag på en jätteirriterande sak med den rödgröna regeringen förut. Får väl berätta om det imorgon!



Vote for me!

Blö jag känner mig sjuk. Snörvlig, trött och kall.. så jag går runt i tjocka mjukis/slapp/ful/sovkläder och ska snart krypa ner under täcket och se criminal minds, L word eller något. Jag måste orka med ikväll. Direkt efter mina ca 20 minuter inne på Globen måste jag hem, föra över bilder från minneskort till dator, redigera och sen fort upp på Festivalphotos hemsida. Det kommer gå bra, tror jag. Men ska jag orka måste jag vila nu, kanske till och med sova en timma.

Förresten såg jag att jag är en av finalisterna på Megapixlars fototävling (som jag berättade om här) Som sagt är jag en av finalisterna och jag vill verkligen vinna! Alla som röstar på mig får en länk! Rösta på mig här - jag är nummer fyra!



(Den här bilden tävlar jag med)


jag lever,

Jag kom hem 21:30 idag. Sent jag vet, men ibland är det så om man är en heldag på studion. Idag har jag fotat lite mer självständigt och det blir mer fria tyglar i veckan. Men imorgon blir det bara skola, och Ozzy Osbourne på Globen. Där emellan måste jag plugga, och jag måste nog upp tidigare imorgon för att plugga, men annars innebär det självklart att det blir en hel del fota-konsert-tips! Som ni kommer ha nytta av som satan ska jag säga!

Det är lustigt att jag kom hit helt utan att ha något att göra och nu har jag fullt upp. Och det gör mig trött just nu, även om det är kul. Men det drar ju självklart ner bloggandet en del, även om jag ska försöka blogga mer imorgon. Min pojkvän är nere i Skövde och är sjuk, jag önskar jag kunde vara där hos honom men det kan jag inte. Och kanske får vi besök av min kusin i helgen! Vi får se dock!


Aja, nu ska jag se criminal minds och äta lite. Jag har huvudvärk och måste äta och dricka lite innan jag går och lägger mig.


Ville bara säga det.





upp och iväg!

Jag hinner inte riktigt skriva så mycket nu. Men nu tänker jag ta mig in till stan, för jag måste ta ut pengar så att jag kan fixa mig ett SL-kort. Annars kan jag nämligen inte ta mig någonstans! Jag ska även ta och skicka in min ansökan om bidrag och lån till CSN så jag kan få lite pengar! Jag behöver kurslitteratur och sånt! Jag ska också jobba, The studio, like always. Anyways vet jag inte när jag kommer hem, så jag vet inte när jag kommer blogga nästa gång. Kommentarer svarar jag på senare, men jag måste faktiskt plugga en hel del.


wearing these


me myself and i


plugg!

Ser ni den där långa bilden? Det är alla flikar jag har uppe i min webbläsare bara för att jag försöker leta fakta som kan ge svar på frågeställningen Vilka lagar och etiska regler är grundläggande för denna medieorganisations verksamhet?



Jag ångrar djupt att jag inte tog något enklare, som Målgrupper som jag annars har så fruktansvärt lätt för. Varför valde jag den sista punkten för? Hur dum får man va? Dessutom är detta på magasin och tidsskrifter, inte dagspress som jag antagligen hade haft mycket lättare för. Då hade jag kunnat mejla över till Göteborgsposten och frågat var jag kan hitta informationen. Aja. I morse försökte jag sova så länge som det gick men det var oundvikligt att inte gå upp, och nu är jag jättetrött men tänker inte gå och lägga mig - då kommer jag inte kunna somna ikväll. Så istället har jag städat pyttelite och försöker nu plugga, och det går ju sådär. Jag försöker också söka lägenhet men det går ännu sämre - jag kommer inte in på mitt konto och hittar ingen pinkod på min mejl! Jag vill verkligen flytta hemifrån, jag vill inreda mitt egna hem och jag vill ha ork och tid till saker och ting o det känns inte som om jag har det när jag bor hemma. Jag vill ha mitt egna.


Imorgon ska jag en lång sväng till The Studio hade jag tänkt, fortfarande under utbildning. Nu är det sagt att jag ska fota ett ombyte på varje kund (de flesta kunder har med 3 ombyten, vilket är maxgränsen man får ha med sig) och jag tror det kommer gå helt okej. Men jag kollade mitt schema nu och såg att jag skulle vara i skolan 13-15. Och jag hittade även information om att alla föreläsningar var obligatoriska. Så nu vet jag inte hur det blir med The Studio. Det får väl lösa sig på något vis...


Jag är ganska tråkig på sistone. Jag försöker bättra mig. Om det blir som jag vill så är det Ozzy på tisdag, då kommer det vara mycket roligare i bloggen så kolla in då!

den som väntar på något gott..

Efter några timmar på The Studio är jag hemma. När man jobbar har man ju uppenbarligen inte tid med att blogga, vilket är ganska tråkigt. Jag hade gärna jobbat med att just blogga men då hade jag säkert lidit av stor bloggtorka o jag skulle inte fått fotografera lika mycket som nu!


Innan jag kom till The Studio gick jag till Lagerhaus och blev jättekär i ett par tallrikar jag vill ha. Tänk er jättestora, runda, vita tallrikar! Kan tyvärr inte visa någon bild, men de var så underbara så jag vill verkligen ha dem! Och precis innan jag gick upp till The Studio gick jag även till Tre för att fråga efter kolli-numret till min iphone-beställning. Jag fick då reda på att de inte ens hade skickat min mobil, fastän de hade sagt att den skulle vara här igår eller på måndag! Så nu får jag vänta ännu längre.... suck!


Jag har inget vettigt att skriva. Det är lördag, jag borde bara ta det lugnt- men jag ska fortsätta med en bloggdesign..! Vad gör ni?




Förresten hade jag och Tobbe 14 månader igår!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0