Bakom kullisserna
Ända sedan jag var fyra år har jag hållit på med hästar. Jag har suttit på dem, kelat med dem, borstat dem, pratat med dem, varit med dem och jag har alltid vidbehållit en kärlek och respekt för dem. Det är helt fantastiska djur.
Varje gång, sedan jag var liten, jag har sett Göteborg Horse Show på tv har jag alltid velat komma in i privatstallet, gå runt och kolla på de stora ryttarnas hästar och jag har alltid velat träffa ryttarna. Jag var så avundsjuk på att journalisterna fick komma in bakom kulisserna.
När jag hade min APU på Göteborgsposten 2009, 17 år gammal, fick jag chansen. Det var kanske inte så jättespeciellt ändå, det var ju helt vanliga hästar och vi hästfolk är ju alltid hästfolk. Men det var ändå en dröm som gick i uppfyllelse. Och det är något jag verkligen älskar att jag har kunnat uppfylla, för inte visst jag att det skulle gå igenom. Men det har det gjort. Två år i rad.
På bild: Jan Brink och Briar 899 - dagarna innan Briar kom att vinna sin sista tävling i Sverige.
Förra året fick jag också chansen att ta mig in på Stockholm Horse Show. Globen. Jag har knappt varit där som besökare - bara en gång någonsin. Men jag kastade mig på SJ.se och bokade ett tåg som skulle avgå fem dagar senare och Stockholmsbesöket slutade med att jag gjorde en intervju med Alexander Zetterman som kom till att bli den artikel han, åtminstone då, tyckte var den bästa han har läst om sig själv.
Lev drömmen.
Favorit skräckfilmer?
Jag har alltid älskat skräckfilmer. Alltid. Jag älskar allt med dem. Jag älskar spänningen, jag älskar rädslan, jag älskar hur man spänner hela ryggen, jag älskar hur man går runt och grubblar, jag älskar hur man bara måste se klart den, jag älskar dess påverkan som gör att man inte vågar se sig själv i spegeln i badrummet eller gå runt i huset, hur man springer förbi öppna rum som är släckta. Fast, jag älskar inte alla skräckfilmer. Jag är riktigt kritisk för jag vet verkligen vad jag vill ha. Jag älskar sådana som sätter sig på psyket och jag hatar sådana som istället får en att skratta (exempel: Scream, House of haunted hill...). Nej, mina favoriter har länge varit The Blair witch project, The Ring och andra asiatiska skräckfilmer. Jag har några favoriter jag inte ens minns namnet på.
Men, även om jag älskar skräckfilmer, har jag inte alltid fått se på dem. Dessvärre är inte min familj fan av skräckfilmer och inte heller min pojkvän. Det har gjort att jag har tappat stinget och jag har inte alls den koll längre som jag hade förut. Så nu vill jag, eftersom det är Halloween-helg, att ni nämner riktigt bra skräckfilmer för mig!
En av mina favoriter är A tale of two sisters
