Jag tror att jag håller på att utveckla en arbetsskada. Som ni vet håller jag på att lära mig på The Studio hur bilderna ska se ut, hur poserna ska vara osv. Just nu får jag inte ut poserna ur huvudet, jag till och med drömmer om dem. Det roliga är att jag inte kommer på poser när jag väl står där men nu kan jag alla som The Studio alltid utgår ifrån - de har ett slags system kan man säga!

Just nu ligger jag i sängen, är ganska pigg och lyssnar på Lasse Lindh. Det är jättelänge sen jag lyssnade på Lasse Lindh. Jag minns sommaren innan jag började gymnasiet, 2007, och jag gjorde inget annat än att lyssna på Lasse och tänka på gult och prickigt. Jag tyckte att han var bättre än Håkan Hellström, jag tyckte om det nya jag hörde i hans röst och jag tyckte att hans texter var underbara. Numera känner jag ibland att han var lite för mycket "Håkan Hellström-wannabe" för han lånade hans publik så mycket, och i några år tröttnade jag på Lasse Lindh. Men idag, precis här och nu, kan jag inte sluta lyssna på mina gamla favoriter. Jag pratar om låtar som Kom K, Fem enkla saker, Varje litet steg, Du skär och Radion spelar aldrig våran sång. Det var låtar som gjorde att man alltid tänkte på något eller någon. Antingen på sin tonår eller på Honom. Jag tycker om det hos Lasse. Han fångar, i och för sig precis som Håkan Hellström, både kärlek och tonår på ett bra vis. Men Håkan är lite mer tragisk, lite mer romantisk medan Lasse känns lite mer verklighetsbaserad.

Det finns en person, en hon, som jag sällan pratar om här i bloggen. Det är en ganska liten hon, en ganska hårig sådan, en ganska nyfiken och glad personlighet. Någon som alltid finns där. Kanske inte i vått och torrt, för hon tycker inte om att gå ut när det regnar. Chilli con carne heter min hund. Min hund. Och syrrans hund. Så länge jag ville kunna säga att "Jag har en hund" när jag var liten. Jag till och med skrev en dikt om det när jag var nio år, och läste upp inför hela min klass, lärare och alla föräldrar! Jag minns raderna "Jag vill ha en hund, en liten gosig hund. En som man kan kela med.." Eller något sådant. Midsommaraftonsnatten 2003, när jag var tolv, kom lilla Chilli till världen och 9 veckor därefter kunde vi ta emot henne i vårt hem i Halmstad.

... tänker jag vara i säng. Jag är i säng. Men innan 24:00 ska jag ha lagt mig ner och börjat blunda.

Bah. Jag är verkligen trött och har bara ätit ett mål mat idag. Jag funderar på att se ett avnitt av Criminal Minds nu, sedan måste jag nästan sova (om inte Tobbe ringer jättesent). Imorgon har jag en föreläsning i Tidig medie- och presshistoria. Jag är så tacksam (!) över att ha läst media på gymnasiet. Mycket är mer upprepningar, påbyggnader för mig för jag har redan läst mediahistoria, så det är nog ganska bra nu i början. Men i tisdags var föreläsningen på norska, och jag hann inte ens med att skriva ner från powerpointen så jag hoppas det inte blir problem imorgon. Men det låter faktiskt riktigt intressant, och jag tar nog med datorn så att jag hinner anteckna. Jag är grymt mycket snabbare med tangentbordet än med pennan! Efter skolan blir det i alla fall The Studio igen!

Jag är helt slut efter en dag på The Studio, men en rolig dag har det absolut varit! Sorry att jag inte har bloggat men det har jag inte haft tid med alls. Idag var det bara första dagen på utbildningen vilket har inneburit att kolla på hur fotograferna jobbar och poser de tar fram för kunderna. Jag har ett antal poser i huvudet nu och det är lika bra att lära sig dem för jag kommer behöva dem. Det blev mat väldigt sent och jag köpte kinamat på Kungshallen, men jag påminner mig nu om att inte äta kinamat. Jag mår fruktansvärt illa av kinamat.

Det är helt otroligt hur mycket man kan hinna med i Stockholm på några få timmar egentligen. Jag minns knappt vad nu. Men i alla fall -morgonen började bra hemma men dåligt så fort jag kom ner i tunnelbanan. Tåget var lite sent och sen fick vi ändå utrymma i Västra Skogen för att det var något fel på tåget, vilket självklart gjorde att jag blev sen i min tidsplanering. När tåget från Akalla mot stan äntligen kom kunde jag enkelt ta mig till JMK men jag fick skynda mig ganska mycket. Och väl framme på JMK hade jag en ganska värdelös genomgång om användningen av datorerna. Men under genomgången fick jag reda på att jag behövde ett universitetskonto och ett universitetskort (och frågade mig själv varför jag aldrig hade hört talas om det förut?). Så efter genomgången stack jag mot Universitetet, för att ta mig till Helpdesken. Där fick jag stå och vänta med ungefär 70-80 personer före mig i kön, och under tiden hann jag fika och knapra på godis. När det äntligen var min tur tog det inte ens minut för mig att få mitt konto och kort. Sen var jag tvungen att springa till studentcentrum, bara för att få ett intyg till SL om att jag är student.

Jag har verkligen en lyckad dag. Jag lovar! Ni minns att jag var på arbetsintervju förra veckan va? Jag ville ju heller inte berätta mer om det. Men nu kan jag avslöja att det var hos The studio som jag på arbetsintervju hos. Och idag ringde jag och frågade hur allt har gått och vi har bestämt att på onsdag kl 12 ska jag infinna mig där. Varför?

I fredags var jag ju på upprop på JMK (journalistik och Mediekommunikation) -en institution som är en del av Stockholms Universitet såklart. Jag hade reservplatser men kom inte in, och jag skulle kunna slå knytnävarna i väggarna för det. Jag älskar media och journalistik, så jag är inte alls glad över att jag inte kom in. Snarare besviken. Fast inte ens på mig själv utan jag tror att det har blivit fel i systemet. Jag tror det, för jag var reserv 12 eller något på ena kursen. Att jag inte kom in är därför ganska så ofattbart. Men aja, visst löser sig allting!

Åh jag vet att jag idag har skrivit lite kassa inlägg. Dock är det faktiskt meningen att det ska ENGAGERA mina läsare men folk är så hopplöst ointresserade. Fattar ni inte hur viktigt det är? Eller ni kanske vill att Sverigedemokraterna ska ta över för att missnöjda medborgare röstar på dem och för att dem som besitter rätt kunskaper, rätt moral inte "orkar" engagera sig? Jag tycker att det är jätteviktigt att människor röstar i en demokrati. I Australien får man böta om man inte röstar och det tycker jag är rätt. I en fungerande demokrati måste alla säga sin åsikt, lägga fram sin röst. Annars blir det likt förbannat ändå bara dem som vill höras som hörs.

Idag känner jag mig som en tråkig bloggerska. Men jag har inte haft så mycket att skriva om. Imorgon ska jag på två upprop på Universitet så det är bäst att jag är redo inför dem. Uppropen är inför Journalistikvetenskap och Medie- och kommunikationsvetenskap -kurser jag verkligen vill komma in på! Har nyss duschat och planerar att gå upp vid sju imorgon, så jag ska snart krypa i säng och läsa Dexter. När ögonen är tunga nog får jag ta och sova.

Känner att jag suger på att uppdatera idag. Men i morse gick jag upp 9 för att göra mig i ordning inför arbetsintervjun. Älskar verkligen lokalen och jag håller verkligen mina tummar stenhårt för jobbet. Men jag ska få svar idag, eller imorgon. Så ni håller väl tummarna åt mig? Det vore rena drömjobbet för mig så snälla gör det!

När jag vaknar brukar jag vill gå upp och ta en dusch -men eftersom jag var tvungen att gå upp innan nio idag var det bara att klä på sig och ta hunden till veterinären. Och nu regnar det, så jag anser att det är fullkomligt onödigt att duscha när jag ändå planerar att åka in till stan. Jag tänkte nämligen köpa en tröja inför arbetsintervjun imorgon. Det känns nämligen som om jag inte har några kläder. Jag glömde en tröja hos Tobbe som jag hade kunnat ha, och ja, jag måste ju ha något på mig. Synd att min billiga tröja från Gina Tricot var tvungen att bli så där smutsog och gul!