Läkaren var förresten konstig över huvudet taget. Han frågade var jag hade mina hudutslag och jag sa att jag bara har på händer, armar och fötter. Men samtidigt som han ställde frågan drog han i min tröja och kollade ner på mina bröst. Tur att jag hade satt på mig bh, hehe. Sen var hans rekommendation att jag skulle ta allergitabletter, se om det går över och att jag inte bör använda tvål för det torkar ut huden. Vad är det för rekommendationer?

Jag lägger tid på illustrator just nu istället. (Dock har jag aldrig varit riktigt petig av mig)

Just nu känner jag mig som på den här bilden (som jag gjorde på fem minuter). Igår när jag var hos läkaren nämnde jag min allergiska reaktion men han "hade inte tid" att kolla på den. Han kollade inte ens på utslagen. Idag är mina utslag värre och dem har spridit sig och jag misstänker typ svinkoppor eller liknande. Om läkaren hade kollat hade han kanske sett det och då hade jag sluppit behöva gå tillbaka dit. Är lite sur nu. Och det kliar verkligen och jag vet inte vad jag ska göra. Till och med mina fingrar kliar!

Ps: det har inte blivit så mycket bloggande idag för jag leker i illustrator. Vad gör ni?

Fortfarande: glöm inte att fråga något!

Det här pressrummet var det minsta jag har sett, haha. I alla fall för att vara ett

sådant som man ska arbeta i.

Hos läkaren tog dem halsprover. Jag hatar verkligen det, och det visade sig vara virus och inte bakterier. Vilket stör mig enormt just nu eftersom om jag hade haft bakterier hade jag kunnat bota det med antibiotika. Det kan jag inte för att det är virus, inte ens halstabletter hjälper och det gör mig jättefrustrerad. Då och då börjar jag gråta. För jag orkar inte ha det så här, men jag måste ha det så och kan inte göra annat än att vänta och vänta på att det ska gå över.

Jag blev lite sur på en tant med hos läkaren. Medan jag väntade på mitt provsvar satt jag ner i ett väntrum som ligger bredvid en annan ingång, dvs inte huvudingången. Så kom det en tjej och försökte öppna dörren, men tanten brydde sig inte om att gå dit och öppna så tjejen gick iväg en stund för att se om hon kom in annan väg. Men hon kom tillbaka och då öppnade tanten fortfarande inte. Det här var en tjej av invandrarbakgrund, och jag tror det var det som störde tanten. När tanten inte ville öppna -hon stod upp, närmast dörren och jag satt ner längre bort- blev jag trött på tanten och gick och öppnade. Kärring tänkte jag direkt. Sen när tjejen väl kom innanför dörren tackade hon mig så mycket, och därefter undrade hon om det var obemannat -för det fanns en till reception där. Jag sa att receptionen låg någon annanstans och tanten började, på ett nonchalant vis, förklara vägen dit. Tjejen såg sedan på mig och tackade mig jättemycket igen. Och hon var verkligen bara vänd mot mig, men ändå tog kärringen credit för det genom att sätta sig brevid mig och storle mot henne. Jävla kärring tycker jag. Hon ville ju inte ens hjälpa från början och sen ska hon se sig som barmhärtig.

Alla har vi tyckt att det är okej att vara sjuk, vara hemma några dagar pga feber. Det kan ju vara skönt. Men inte så här. Jag hatar att vara sjuk.

Eftersom jag numera inte tar så många bilder på mig själv får ni den här, över ett år gamla, bilden!

Jag har nämligen allt från 30 - 50 läsare per dag och nu vill jag att ni undrar saker.

För man vet inte så mycket om mig. Fråga vad som helst.

Svarar på allt när jag känner att jag fått tillräckligt med frågor!

Nu när jag är sjuk orkar jag inte sitta allt för mycket vid datorn. Jag dricker pepsi med glass i, kollar på In treatment och ligger i sängen. Jag vill verkligen bli av med smärtan i nacken (och i halsen) så jag knaprar panodil. Det är tur att jag faktiskt äter mediciner numera. Det har jag bara gjort i några år, och jag hade extremt svårt för det när jag var liten. Med åren har det fått komma av egen vilja... dock tycker jag inte att det är alltför stor skillnad om man tar en panodil eller låter bli.

Ridsports-fototips kommer senare. Kanske levererar Lovisa en bild från pressrummet idag, får hoppas på det! Men jag vill bli av med lite smärta innan jag sitter och skriver så mycket... hehe

Apropå ingenting så har Fidel Castro börjat synas i media igen, efter två års tystnad. Läste den här artikeln och det glädjer mig att han ber Barack Obama att inte gå in i (ett stort kärnvapen-) krig med Iran eller Nordkorea. Ändå var Barack Obama en av de mest fredliga i presidentvalet, så jag hoppas han låter bli. För det första; ända sedan den iranska revolutionen där USA gjorde mycket fula saker mot Iran har  Iran utvecklat en dålig bild av väst och västerländsk kultur. Att påbörja ännu ett krig skulle göra att det uppstår ännu mer konflikter och jag tror att det skulle skapa stor skada -jag tror att fler österländska länder hade stött Iran.. och om Storbritannien och andra länder skulle hjälpa USA skulle vi riskera ett världskrig. Dessutom pratar man mycket om att det kan komma att utvecklas ett krig mellan kristna och muslimer. Jag är så trött på hatet mot muslimer, samt alla konflikter så det måste räcka. Och förresten så vet jag inte  tillräckligt mycket om Nordkorea för att få USA att hålla sig borta därifrån men -som förresten är det "för det andra"- är jag allmänt trött på alla konflikter o det måste ta ett slut. Det kommer inte göra det under min livstid, och frågan är om det kommer göra det, men jag hoppas att jag får vara med om att man låter bli.

Åh är hemma nu! Efter några timmar hopp och till och med Derby!

För över bilderna som ni ser nedan. Och det är sent så vi får se hur mycket jag sorterar och jag lägger ut här.

Men vet ni?

Niklas Arvidsson gick omkull med miss Jacson på derbyt. Jag är faktiskt fortfarande chockad för han är så oerhört rutinerad. Hm..

Min allergiska reaktion har fortfarande inte gått över.

Och imorgon ska det regna -jag är inte glad.

Jag har massa mejl att gå igenom.

Aja, vi hörs sen!

Jag är helt slut i kroppen. Jag har bara varit på en liten promenad med hunden men ändå är jag slut. Det är så man märker att ens utbrändhet verkligen fortfarande sitter kvar. Usch. Jag tror jag måste gå och lägga mig tidigt ikväll för första klassen börjar 08:00 imorgon. Jag som absolut inte är en morgonmänniska. Jag var, men jag är inte nu. Jag är en kvällsmänniska. Just nu har jag tråkigt. Jag tror jag ska sitta och rensa på datorn. Rensa bland skolarbeten och så (bara ha kvar de som verkligen är viktiga och intressanta) och rensa bland all annan skit på datorn.. Något tips på hur man gör det snabbt?

Jag har alltid sett tvåan och trean som två helt olika saker, men inser nu att det som hände i trean kan vara en följd av tvåan. Jag kanske aldrig fick återhämta mig riktigt. I alla fall:

I trean fick jag lära mig att ständigt hindra mig själv från att ta på mig för mycket. Jag är så oerhört engagerad och vill vara delaktig i allt och det funkar inte om man håller på att gå in i väggen. Jag hade ett kontrollbehov över vår tidningsprojekt som vi hade i journalistiken, men även där fick jag ibland tänka Nej, jag är sjuk. Jag får lov att vara hemma och de andra får fixa resten. Jag valde också att inte engagera mig i elevrådet det året, vilket jag hade gjort tidigare. Delvis var det för att jag inte var nöjd med hur saker och ting gick till i skolan, skolledningen men också var det att det skulle ta så oerhört mycket kraft, energi och tid ifrån mig. Likadant gjorde jag i kursen Expo. Självklart läste jag kursen men jag höll tillbaka att göra vissa saker som skulle ta upp min fritid just för att jag annars skulle ta på mig alldeles för mycket. Och jag var nära på att godta att få vg i kursen, men till slut fick jag ett mvg för jag insåg att jag hade ändå presterat på den nivån -även om jag lämnade skolan i skolan och inte tog med det hem.

Men jag ska säga att de viktigaste av läxorna jag lärde mig, lärde jag mig under våren. Jag vet nämligen inte om skolan var en sådan stor press ändå, förutom att jag verkligen ville ha mvg i majoriteten av mina ämnen. Men under våren bubblade 10 år gamla saker upp, en sorg som jag inte har tagit tag i på 10 år. En natt i våras bröt jag ihop i min pojkväns famn och grät för alla 10 år. Jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Med det öppnade jag upp en port i mig själv och har nu en sorg att bearbeta. Det första jag lärde mig var att det är okej. Det spelar ingen roll hur många gånger någon har sagt det, hur mycket jag själv har vetat det utan nu kände jag själv att det var okej. Det är okej att sörja och det är okej att gråta.

Det andra jag lärde mig var hur viktigt det är att göra saker för sig själv. Jag har alltid vetat det, och jag har alltid haft jättelätt för att hantera stress och press men som utbränd klarar man inte det så bra. Att jag är så engagerad som jag är gör att jag sätter en press på mig själv, att orka göra massa saker och att alla saker ska bli lika bra. Att det inte ska finnas några misslyckanden. Jag har dessutom alltid varit sådan att jag gör saker för mig själv. Det spelar ingen roll om jag gör något för någon annan för jag själv måste må bra av det. Man ska aldrig göra något man mår dåligt av. Det var därför som jag vissa dagar, när jag absolut inte ville gå till skolan för att jag bara mådde dåligt, såg på flera avsnitt av Criminal Minds eller Dexter. Det fick mig avslappnad och att kolla på en serie gör knappast att man känner någon press på sig själv.

Jag har tidigare nämnt att jag inte är tröstshoppar-typen. Det är jag inte heller. Men när jag brände ut mig påverkade det mitt förhållande och jag och Tobbe har verkligen kämpat för att få allt att fungera. I över ett halvår. En helg när Tobbe var uppe skulle jag shoppa lite inför studenten... som skor, klänning osv. Det är en av de bästa helgerna vi har haft under hela våren. Jag hade 3000 kronor i plånboken och slapp tänka så mycket på priserna. Jag unnade mig något. Det är jätteviktigt. Vi gick på stan i Göteborg tills längre än fötterna värkte och jag var på topphumör hela helgen. Det är något av det bästa vi har gjort.

Men det låter konstigt att uppmuntra till shopping för att må bättre. Men ibland köper jag en godispåse för min egen skull. Det handlar om att inte alltid tänka på att man kan bli tjock, eller att man inte har råd. Man kan inte få må dåligt för allt man gör så länge man egentligen gör det för sig själv. Man ska må bra för saker man gör för sig själv, och man ska bara göra saker man mår bra av. Det är jätteviktigt att unna sig en helg framför tv:n om man inte känner för att gå ut, och det är jätteviktigt att unna sig en pizza om man inte vill laga mat. Om man bara tänker på sitt miserabla liv, så kanske det är så man upplever det hela tiden. Unna dig!

Lägger upp den här bilden igen. Den är så fin och är min bakgrundsbild just nu på datorn. Har äntligen fått upp skrivbordet! Blir tyvärr inte så mycket bloggat nu idag, för jag har lite mejl att svara på... Men länka era bloggar eller bra bloggar i allmänhet så har jag något kul att läsa sen!

Kom ganska nyligen hem från Ikea :) Ska sätta ihop skrivbordet men tänkte bara visa lite levnadstecken.

Nu ska jag klä på mig och så. Vad gör ni idag?

alla knäppa saker; alla diskussioner, alla impulser, alla citat

alla dumheter.

att höra Jespers steg gående på ovanvåningen, på väg mot psykolgin

i Storan där vi alla sitter och väntar.

och Jespers knäppa tankar och hans sätt att precis som JD i Scrubs

hamna någon helt annanstans när han tänker sig bort.

våra underbara lärare

all humor!

när carro blir lite småtjurig (hehe)

Nicklas historielektioner

Simon. och alla hans nervösa sätt att yttra sig, hans formuleringar,

hans språk, hans sätt att vara runt tjejer.

(och jag saknar att vinna över honom på Skitgubbe)

att gå till skolan med Petra.

Er

att höra Sofie berätta om allt knäppt som händer bara henne.

Spaghetti och köttfärssås

Efter mötet tog jag en tur till stan och hittade till rean på Gina Trot. Har handlat två tröjor och två par byxor för ynka 196 kronor! Kanske visar sernare! Men nu ska jag gå ut med hunden en liten stund, hörs av senare!