men.

Idag är en konstig dag, liksom hela den här veckan (som inte är så långt gången). Jag får vissa saker gjort och vissa saker ogjort. Jag gick till arbetsförmedlingen, men jag har inte börjat redigera de tusen bilder jag måste kolla igenom åtminstone. Jag har gråtit och vill bara gråta mer. Jag hatar folk som ger negativa antydningar gentemot ens val och jag älskar min oerhört stöttande pojkvän. Sen förvirringen över vilken stad jag ska vara i, och vad jag ska plugga, började har jag haft ett ganska dåligt humör som gått ut över Tobbe. Eller i alla fall idag, i typ fem sekunder, men ändå. Sedan började jag bara gråta helt plötsligt när jag började tänka på ridningen. Jag saknar att vara i ett stall, jag saknar att rida, jag saknar att arbeta, jag saknar att umgås med alla hästar, jag saknar Take Off och Baloo, jag saknar alla goa GFRKare, jag saknar verkligen att andas in lukten av häst och hö ensilage. Jag tror att ett liv runt det på sätt och vis hade fått mig att koppla bort allt det som fått mig att må dåligt i vår. För jag är inte helt okej än. Jag måste gå till vårdcentralen och kolla så att jag inte är sjuk, för jag har varit konstant trött i minst ett halvår. Egentligen typ två år. Men det stör mig på sätt och vis att jag helt plötsligt vill byta kurs, för jag har kommit så långt inom media. Jag har så bra kontakter, jag har så mycket vilja och så mycket drivkraft. Men samtidigt har jag alltid velat rehabilitera hästar samt att utbilda och utveckla dem. Att rida fem-sexåringar har dessutom fått mig att bli desto mer intresserad att utveckla dem till bra tävlingshästar. Men att jobba som beridare skulle också göra att jag skulle träffa flertalet olika hästar och lära mig hantera dem och utveckla dem. En svårriden häst skulle kunna bli drömhästen.
Men ärligt.
jag hatar det här.
bloglovin
Shout it!

Shout it!

Namn:
Kom ihåg

E-post:

URL/Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0