Idag var jag uppe redan vid sju. Då ringde mobilerna här hemma och då skulle Tobbe upp, för att tjugo över åtta åka härifrån. Vi är vana vid avsked men man önskar alltid lika mycket att man bara kunde stanna i sängen hela dagen. Men just den här morgonen insåg jag hur mycket jag vill och hur skönt det hade varit om vi bodde i samma stad, under samma tak. Och vad vi vet eller åtminstone tror tar det några år dit. Inte för att vi inte vill, utan snarare för att jag har tänkt stanna i Stockholm för att utbilda mig färdigt - och för att Tobbe vill göra sitt och det vill han inte göra i Stockholm. Vi båda två vill följa våra hjärtan, uppnå våra drömmar, leva ända fram till våra mål, och så länge vi gör det sida vid sida är det ingen fara. Men det hade varit så skönt att träffas varje dag, eller åtminstone varje vecka och den garantin har vi inte just nu.