Igår var jag lite ledsen för att jag känner mig lite ensam. Anledningen är att det tar så mycket på en att flytta från stad till stad som jag gjort under fem år nu. Och det är faktiskt inte förrän jag slutade gymnasiet och flyttade ifrån Kungsbacka som jag har känt att det har känts. För när jag flyttade från Halmstad var jag så trött på folket där ändå -och staden-, och när jag flyttade från Partille kände jag ingen större sorg över det för att jag inte hade något gemensamt med Partilleborna. Men nu när jag har flyttat till Stockholm kände jag ganska fort att jag saknar mina gamla lbsare - men tänkte att det gör man väl alltid efter studenten.

Jag ångrar inte att jag flyttade till Stockholm men igår kände jag mig lite ensam. För det finns två personer (Jesper och Petra på bilden ovan) som jag har haft så oerhört roligt med under trean. Och om andra MPK07a:re läser det här så saknar jag er allihop, men jag saknar smågrejer som att gå till Hemköp med Petra. Som sagt, jag ångrar absolut inte att jag flyttade till Stockholm. Jag har ett jätteroligt jobb med jättegoa kollegor och den utbildningen jag läser är jättebra, intressant osv. Den kommer göra gott. Jag tycker om att livet håller på att bli bättre, att jag kanske får en egen lägenhet snart osv. Men jag har bestämt mig för att inte flytta till fler städer. Jag tänker stanna i Stockholm i några år tills jag känner mig helt färdigutbildad, därefter kan jag börja fundera på att flytta tillbaka till Göteborgsområdet för att jobba. Men jag tror, till min pojkväns besvikelse, att jag inte tar mig an en ny stad. Det gör för ont.

Till Petra och Jesper:

Ni är dem bästa, grymmaste, roligaste och finaste människorna som finns.