Djur borde ha samma rättigheter som människor till att leva.

Ända sedan igår kväll har jag tänkt på en sak; hur kan människor i Sverige, eller hur kan Sverige säga, eller Europa, eller västvärlden vilja påstå att vi har så oerhört bra djurhållningspolitik? Jag vet inte riktigt vem det är jag ska klaga på för att vara ärlig, om det är staten, människors åsikter eller veterinärer.
När jag är utomlands brukar jag skaka på huvudet åt människors idioti när jag ser hur de behandlar djur. När jag var på Mallorca senast, och åren tidigare på Azorena (Portugal) såg jag djurhållning som skulle klassas som vanvård i Sverige. Jag har alltid tyckt att det är sjukt att det inte görs något större åt det i EU. Jag är egentligen ganska emot EU, men om man nu har EU, varför arbetar man inte mer aktivt för att inte bara människan utan alla djur ska ha det bra? Har inte vi alla sett hur hästar och kor binds upp vid motorvägarna i vissa länder, uttorkade, utan vatten och till och med utlämnade några grässtrån att tugga på? Och har inte vi alla sett hur deras revben nästan precis sticker ut ur kroppen? Det gör ont i mig att se det, det gör verkligen det. Och när jag tänker så, brukar jag tänka att det verkligen inte skulle ha fått hända i Sverige (eftersom vi har lagat som förbjuder det) och jag tänker alltid tack gode gud för Alla hästars värn (som alla borde googla fram en gång!). Jag har alltid varit en djurvän och när jag ser djur mår dåligt eller fara illa kan jag liksom inte låta det passera. Jag kan inte gå och plocka upp alla hästar på Mallorca från motorvägarna, men istället tänker jag på det; jag undrar hur ett land kan tillåta det, hur man som människa kan tillåta det och hur länge dessa djur egentligen lever.
Jag tycker självklart att både päls, tjurfäktning och rodeo är fel. Men det här inlägget är inte så enkelt att det egentligen ska handla om det. Angående tjurfäktningen, så tycker jag att man får skylla sig själv om man uppfostrar tjurar på det sättet och om man själv väljer det yrket, det är inte tjurens fel. Han förtjänade inte att dö. Men som sagt, det var inte det det här inlägget skulle handla om. Men jag tror att alla kan hålla med mig om att varje gång vi kritiserar något, som tjurfäktning och rodeo, eller vanvård, så ser vi tillbaka på vårt eget land och tänker "det skulle aldrig få hända här". För det första; det är självklart att det händer. En vän till familjen kör nödslakt på djur som inte har en annan utväg. Svenskar vanvårdar sina djur.
Men för det andra; hur är våran djurvård då?
Det jag tänker mest på är varje gång man hör historier om hästar som bryter benen som inte är lönt att rädda för de kommer aldrig kunna gå, eller bli normala eller kunna dra in samma vinst igen... blablabla, eller varje gång man hör om andra djur som det inte är lönt att operera. En barndomskompis till mig (förlåt om jag inte får dra upp det, men det är ett bra exempel) fick beskedet igår att deras hund inte kan opereras för sina bölder, pga tandinfektioner och en tumör i munnen. Förutom detta är han helt friskt, har ett starkt hjärta osv, men de ansåg att det inte var lönt att operera eftersom det ändå inte skulle hjälpa, och familjen måste nu bestämma sig för om han ska få leva eller inte. Enligt min uppfattning, har man inte ens diskuterat möjligheterna att först se till att munnen är frisk och ta bort tumören där, för att senare gå vidare och få en helt frisk hund, utan valet var "ska han lida eller inte?". Om detta hade varit en människa hade man gjort allt för att han skulle få bli frisk. Vi lägger ju jättemycket pengar på att ha människor på sjukhus och rädda deras liv hela tiden, fastän de skulle ha dött utan hjälp, och även hjärndöda människor får ta upp plats på sjukhuset. Vi avlivar inte en människa för att den har ont, utan den får starka mediciner för att minska det onda och för att den bannimej ska överleva (och tjäna samhället?). Det har varit mycket debatt om dödshjälp nu på senaste i med Aftonbladets reportage om "Kim" som var helt förlamad. Vi lät henne leva så länge vi kunde. Hade det varit ett djur hade vi tyckt synd om det och avlivat det direkt.
Jag minns själv när jag var hos veterinären med min kanin Robin Hood. Jag var då 12-13 år gammal och min kanin var då också väldigt gammal, men jag minns inte hur mycket. Han hade börjat tappa många mängder päls och börjat bli väldigt smal på sistone. Veterinären frågade mig, inte rakt ut men mellan raderna, med orden "...om du inte vill att han ska stanna" om jag skulle avliva honom. För att han var gammal! Vi avlivar inte ens pensionärer som är trötta och sega och magra som inte längre tjänar samhället, så varför skulle jag avliva min kanin som jag har haft sen jag var fyra år?
Och det gör ont i mig att inse att veterinärer sällan försöker ge alternativen för att rädda ett djur. Visst är djurvården väldigt dyr, men djur kan leva så oerhört länge och det är så onödigt att avliva ett för en småsak. Särskilt om det kan räddas. Att min barndomskompis hund lider är ju förstås ett sätt att se på saken, men jag hade gärna velat se att veterinären faktiskt kom med fler möjligheter för familjen. Ska inte ett djur få möjligheten att sluta lida utan att dö? Ska de inte få samma möjligheter som vi människor? För det är ju faktiskt inte som så att vi människor är möjliga att rädda och djuren inte. Vad tycker ni?
bloglovin
Shout it!

Shout it!

Namn:
Kom ihåg

E-post:

URL/Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0