Skillnaden på Stockholmare och Göteborgare

Jag tror att jag för inte alls så länge sen verkligen såg och upplevde skillnaden mellan Stockholmare och Göteborgare. Jag tog nämligen nyss t-banan hem från centralen och när alla hade satt sig kom en afrikan och skrek "Jag fyller år idag! Sjung Ja må han leva!". Ingen rör en min, inte ens ett leende eller en suckning. Ingen säger något och alla kollar obekvämt ut genom fönstret fastän man inte ser något, eller kollar rakt ner i boken man läser.
Jag själv tycker att tunnelbanor är läskiga. De finns inte där jag kommer ifrån och det tog tid för mig att ens vänja mig vid spårvagnarna i Göteborg. Jag har ett mardrömsscenario om att t-banan någon gång fastnar och att man inte kommer ut därifrån. Det är ju under marken, självklart är det läskigt! Jag är rädd för att utveckla någon klaustrofobi där, och samtidigt känns det som att om något händer där en natt lägger ingen märke till det. Det finns ingen där som kan rädda en liksom. Dessutom tycker jag att det är jobbigt med uteliggare/hemlösa och alkoholister (de är oftast både och) som kommer fram till en. Det är inget jag har valt att tycka illa om utan något jag har kommit att göra på grund av vissa händelser. Jag tycker över huvudet taget att det är jobbigt med fulla vuxna människor och det är ännu jobbigare när det kommer fram folk så att det känns som om de tränger sig på. Jag har svårt att lita på någon fullt ut när jag känner så, därav att jag tycker situationerna är obehagliga. Jag håller mig därför oftast borta från folk som försöker få uppmärksamhet ute på gatan, spårvagnen, bussen eller t-banan. Dessutom, där jag kommer ifrån (Halmstad), sätter man sig inte bredvid någon och bara pratar. Man håller sig för sig själv och om någon kommer fram och börjar prata med en är det misstänksamt och konstigt.
När jag flyttade till Göteborg insåg jag däremot att folk där är lite tvärtom. Där kan man börja "tjöta" med vem som helst. På bussen, spårvagnen, konserten, krogen... Alla ställen blir som sociala centrum för göteborgare, med en liten överdrift. Det är sant att Göteborgare är mer öppna. Särskilt jämfört med Halmstadbor. När jag flyttade till Göteborg öppnande jag mig därför upp mig mer för att det ändå är sådant som händer; man träffar folk överallt. Det är självklart inte bara därför jag är en öppen person utan det är jag även just för att jag flyttat mycket och träffat mycket människor, samt att man behöver vara öppen, social och utåtriktad i min bransch. Så när jag nu hamnade i den där situationen på t-banan idag visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Stockholmarna sägs vara mer slutna och Göteborgarna mer öppna. Jag följde strömmen med stockholmarna. Men jag undrar om stockholmarna är så för att de inte litar på andra, eller om det är samma princip som att man inte matar fåglar för att då vill de ha mer eller varför är det så?
I Göteborg hade ett gäng ungdomar nämligen börjat sjunga Ja må han leva om det här hände på spårvagnen. Men i Stockholm undviker man ögonkontakt, faller i tystnad och kollar bort.
Varför är det så?
bloglovin
Shout it!

Shout it!

Namn:
Kom ihåg

E-post:

URL/Blogg:

Åsikt:

Trackback
RSS 2.0